Våra vittnen

Söndag!
Imorgon är det dags för jobb.
Jobb= Ångest & panik...

Igår var det mysigt iaf.
Älsklingen & jag stannade hemma och det är inget jag ångrar :)
Ringde även min bästa vän Ivelina och fick prata med både Mitko & hennes mamma. Mamman har jag inte träffat sedan 2003 och jag blev rörd så tårarna rann och jag stortjöt . . .
Hur som, så berättade vi om bröllopet och frågade de om de skulle göra oss äran att bli våra vittnen.
De blev hur lyckliga som helst och svarade självklart JA!!!
7 veckor och  5 dagar kvar tills avresan . . . nedräkning nedräkning nedräkning. . .

Hej! Du har ju att jobba med en helt annan panik: böllopspanik! Ska gifta mig 2009...ångesten kommer väl snart! Kul att du hittade till min blogg och lämnade en kommentar!

P.s det är jättekul med barn och har man en supergullig svärmor som är barnvakt ibland så får man en liten liten liten stund för sig själv D.s

Förstår att det är bröllop på gång, kul, grattis. Jag kan förstå att det är massor som ska göras. Jag sjäv gifte mig hemligt, tills samma dag då vi avslöjade oss i morgontidningen. Det var en kul dag, ha de bra Maria