Ush - det känns konstigt att vara sjukskriven och bara vara hemma och ta det lungt.
Ta det lungt???? Jag har aldrig i hela mitt liv bara tagit det lungt. ALDRIG!!!
Det känns konstigt att TA DET LUNGT! Det känns konstigt att sitta still. Att transportera mig från thé kokaren, till soffan, till gårundan och därefter till kylskåpet. Min lugna stund i soffan är då jag har tv´n, datorn, musiken och vovven på högsta volym........ samtidigt äter jag något litet, samtidigt som jag läser något och klappar vovven på huvudet...... nasty.....
Redan från årskurs fyra fick jag stiga upp vid 06:30 och åka hela vägen till balettskolan som låg på andra sidan stan, buss bytte jag 3 gånger. Därefter var det Engelska skolan som gällde i några år.... stressigt för en liten flicka som utvecklades för fullt.
Därefter kom gymnasiet med all dess stress runt omkring. Men det ingår för att kunna komma vidare här i livet.
i samma veva fick jag mitt första magsår. Prover, sjukhus besök och gastroskopier tillhörde vardagen..... tills de äntligen hittade det jäkla såret och man kunne få någon värdig behandling.
[I flera år har jag blivit skickad hit och dit. Hemska prover togs på mig och de anade både gaser och problem med tarmarna. En gång fick jag tom dricka en hemsk sak som skulle lysa upp hela magsystemet, därefter vände de på mig upp och ner........ jag kräktes därefter....]
Sedan så kom pressen från omgivningen med att förverkliga min dröm - att bli sjuksköterska. Jag kom dock inte in första treminen efter gymnasiet så ist. började jag att läsa engelska på högskolenivå - i Vänersborg, och jag bodde i Göteborg. Jag var nog inte så där jätte duktig, men klarade mina 20 poäng den treminen.... därefter kom jag äntligen in på ssk programmet och lyckan var total. Klarade skolan, utan ett ända lån genom mitt knappande i kassan på ICA..... Men - det var värt varenda kund :)
Tre terminer senare var Filko borta... för alltid.... skolan fick sig en törn men jag höll i.
Inte en dag har jag efter examensdagen varit arbetslös. Jag har alltid försökt sköta mitt jobb så bra jag kan och drömen om att en vacker dag få vidareutbilda mig till barnmorska lämnar aldrig mina tankar eller mitt hjärta :)
Just nu har jag ett arbete som jag älskar.... dock är det mycket som inte stämmer med mig eller det jag utsätter mig för....... Och jag inser äntligen att man inte kan utsätta kroppen för hur mycket som helst.
Därför har jag denna månad valt bort min lön och försöker fokusera på mig själv...... för en gångs skull!
Och jag ska lyckas!!!