Nu blir man så där ledsen som man kan bli av lite vin. Så där sentimental.
Då man tänker. Då man tänker tillbaka på allt som har varit. Och allt som kunde ha varit.
Men som aldrig kommer att vara. Aldrig.
Om Filko. Om allt som Filko var.
Om alla minnen.
Om alla dofter.
Om alla ljud.
Och alla känslor.
Och alla planer.
Och hela framtiden.
Och . . . allt.
Och älskling, det har ingenting att göra med dig.
Och det kommer aldrig att ha något med dig att göra mitt hjärta.
Filko - är min del av livet.
Han är MITT kapitel. Han är mitt [eget] kapitel. Och ingen annans.
Därför ska inte du få bli involverad i detta.
Men älskade. Jag kan inte hjälpa att han har fått bli involverad.
Jag har aldrig i hela mitt liv önskat att få sörja.
Att få ha så här ont.
Att få dela en del av mina tankar med en annan.
[ med en annan som inte längre finns ]
Älskade.
Filko är mitt kapitel.
Han är det som aldrig blev.
Du älskade.
Du . . .
Du är min framtid.
Mitt allt.
.
.
.

---

Älskling - älskade älskling.
Jag försöker så gott det går att inte involvera dig.
Men detta är första gången på länge som jag åker ner med pirr i magen.
Ett pirr som nu - efter många år - åter igen infunnit sig i min kropp.
Men det är skört.
Det är så skört.
Och jag vågar inte hoppas på så mycket.
Men det lilla pirret som finns. . .
det är värt så mycket.
Älskar dig över allt på denna jord.