Att ha kontakt med sin kropp...

Sjukgymnasten gick väl okey. Här pratar vi om att bli ett med kroppen och känna kontakt med sin kropp. Jag har nämligen väldigt sällan kontakt med min kropp. Speciellt inte mittpartiet - magen, höfterna, arslet och låren.
Kändes lite komiskt att vandra omkring i en gymnasal med henne men i längden så tror jag nog att detta kan vara väldigt givande. Det är ju just kroppen jag vill bli vän med. Vikten spelar egentligen ingen roll. Bara den är normal.
Hur som. Nu slipper jag återvända på två veckor och det är ju skööööönt.

Vad gör ni då? Här regnar det som satan iaf.
Jag jobbar...

skojjar du att d regnar,jag e hemma å byter om efter första dan på jobbet.Snart ut igen suck å till råga på allt så dog min rosa mobil antagligen pga fukt :(

då har vi samma problemområden =) fast det är nog de flestas problemområde iofs =)

här regnar det med, mindre kul men jag är långledig nu, tjoho!!

vad händer för er till helgen då?
kram

Va skönt att det kändes ok för dig att vara där! Att sluta tänka på en del av sin kropp som problemområde, det tycker jag kan vara ett mål för oss båda. Eller hur? Det är ju våra kroppar för fanken, de enda vi har ;)