♥

Mycket har hänt sedan år 2008 började och snart om exakt 2 månader så tar även detta året slut. År 2008 måste nog vara ett år som jag har utvecklats under som mest. Detta året har jag jobbat mycket med mig själv. Tankar. Känslor och självinvestering. Vardagen bland nålar och givare har blandats med planeringen av vårat bröllop som blev av en varm och fin sommardag i juli. Sommaren innehöll även många vänner och mycket skratt.
Våra vittnen - Underbara Ivelina och Mitko kommer alltid, alltid att vara närmast till hjärtat. Och fastän de bor flera tusen mil här ifrån så kan inga mil i världen komma oss emellan. Djup och vacker vänskap.
Denna sommar lärde jag mig också en väldigt svår och tung läxa om vänskap.
Om en lång vänskap som tyvärr visade sig bränna mig mer än ge mig kärlek.
Jag VET att jag gav för mycket av mig själv och inte fick något tillbaka. Jag gav och gav hela tiden. Hela tiden.
Oftast kom jag hem med ont i magen och en växande klump av smärta. Det är mitt fel. Det är mitt fel att det kunde gå så långt. Varför blev det så?
Jag minns nätter som fick sluta med förlåt-samtal-och-ett-gott-natt-vi-hörs-imorgon.
Jag hatade dessa nätter.
En vänskap ska inte mätta sig på kvart i tre samtal, mitt i natten.
En vänskap överlever inte på kvart i tre samtal. Den gör inte det. Ohhh fan :(
För var dag kunde jag fyllas av negativa känslor. Där all min energi hamnade hos någon annan och jag blev lämnad med klumpen som aldrig ville sluta växa. Men jag höll i. Höll kvar. Och gav mer. Jag vet att det är jag som känner efter för mycket. Jag har fått tänka igenom allt gång på gång. Många, många gånger.
Man kan inte bygga en vänskap på allt det där negativa som vänskapen levde på.
Vänskapen levde. Men den växte aldrig. Den bara fanns.
Ordet vänskap fanns. Men inte vänskapen i sig.
Det gör så ont att inte ha henne som vän.
Kanske räckte det inte för mig...
Kanske var det fel för mig...
Kanske var det fel för henne...
Kanske var det fel för oss...
Vem vet?
Kanske ville hon inte veta av mig - under alla dessa år?
Vem vet?
Ibland så kan jag faktiskt gråta över detta.
Det kan jag faktiskt.
För när jag älskar. Så älskar jag på riktigt.
Det gör jag. På riktigt.
.
.
.
Tja.
Jag kan inte grubbla hela mitt liv.
Jag har endå levt en kvart. Det är därför jag äger boken: Enkvartlivsboken. Den ligger på mitt nattduksbord. Den handlar om att vi alla är orginal och aldrig ska sträva till att vara kopior.
Jag tänker iaf. inte vara en kopia och hålla fast vid alla och everything.



Jag har under mina år upplevt hjärtesorg 1 gång.
Att vara utan denna vänskap som jag trodde fanns -  kommer att bli min andra hjärtesorg.



Men livet är till för att ge och ta.
Både i relationer och vänskap.
Håll fast vid människorna som älskar er på riktigt.


...allt annat kan kvitta...





Men det gör ont!!!!!