Godmorgon sista dagen på år 2009. Här har jag och Nemo varit upp med tuppen och städat och donat här hemma. Lillemannen fick en hel cheesburgare till frukost för att fira denna sista dag på året. Tänk att det är 10 år sedan vi firade år 2000. 10 år!!!!! Herre Gud - vart tar tiden vägen? Mycket har ju verkligen hunnit att hända på dessa tio år.

Minnesvärda moment:

År 2000 - träffade jag Filko. Min allra första stora kärlek.
År 2001 - första halvan av året var en av de bästa perioderna i mitt liv.
År 2002 - tog jag studenten och började plugga engelska på högskolan.
År 2003 - kom jag in på sjuksköterskeutbildningen.
År 2004 - fruktansvärda olyckan med Filko. Flodvågskatastrofen.
År 2005 - träffade jag min blivande man. Fick egen lägenhet.
År 2006 - nybakad sjuksköterska. Köpte allra första bostadsrätten.
År 2007 - sjuk i äs. Idag frisk. Jobbade på blodcentralen - bästa jobbet ever :)
År 2008 - börjar på barnmorskeutbildningen. Gifter mig. Säger upp en viktig vänskap.
År 2009 - Ivelina och Mitko gifter sig. Jess och Micke gifter sig. Livet är upp och ner... Kämpar med barnmorskeutbildningen, praktikperioderna. Jobbar på bemanning. Skriver min magisterexamen.

År 2010 - är ännu ett oskrivet blad. Jag hoppas att detta året för med sig ett bra jobb. Att hjärtat hamnar rätt. Att beslut som kommer att tas blir bra. Och i år ska jag verkligen följa mitt hjärta.
Sista dagen på året kommer jag att köra bootcamp på SATS men både spinning och core. Ikväll blir det stort partaj hemma hos Micke och Jess :) Året avslutas great för att kunna börja great.


Puss på er alla :)

Dessa dagar känner jag mig verkligen som en seeeeeeeeeeeeeeeeeeg groda. Jag hatar att inte jobba samtidigt som det känns skit att inte veta vart arbetsplatsen kommer att vara. Jag går runt hemma och väntar på opponenternas arbete. Jag sover. Jag äter. Jag rastar en byracka som behagar att pissa hemma ibland. Och så tränar jag. Har börjat med kondition igen. Härligt. Länge sedan nu. Kondition är bra. Bra, bra, bra. Mamma säger att arbetet kommer när Gud behagar det. Jag säger - icke sa nicke!!!!!! Söker inte jag och är ivrig själv så kommer inga jobb knackandes på min trädörr. Gud har så mycket mer att göra där uppe bland molnen. Om jag sitter på mina skinkor så kommer jag att sitta där....i all evighet.























... ge mig ett jobb...

Efterom det är fem år sedan flodvågskatastrofen som förde så många människor till andra sidan, satt jag idag framför nyheterna och tittade på överlevenades historia om livet efteråt. Vi här i sverige har väldigt svårt att prata om smärta, sorg och död. Det är så tabu att prata om det som tillhör livet. Om det som faktiskt drabbar oss alla. Kvinnan som blev intervjuad sa väldigt bra saker idag och jag satt mest och nickade för mig själv här i tvsoffan.


I början när olyckan med Filko (Filko var min före detta fästman som gick över till den andra sidan 2004.02.13 i en fruktansvärd olycka) precis hade hänt hörde folk av sig. Många av de visste inte vad de skulle säga. Andra slutade höra av sig över huvud taget medans vissa försökte med det klassiska - " jag vet hur det känns och det ordnar sig med tiden".
Men NI vet inte hur det känns OCH det kommer aldrig mera bli det samma.
Sådana är vi - människor. Vi gör det bekvämt för oss.
Jag var i chock den första tiden medans alla andra sörjde.
Åren gick. Folk trodde att smärtan sakta med säkert hade gått över men det var då, flera år senare som jag började sörja. På riktigt!
Man är precis samma människa utanpå.
Man äter och dricker.
Man går på samma sätt.
Man skrattar precis som innan.
Och man utför sina sysslor precis som innan.
Sorgen har inte går över bara för att många år har passerat förbi.
Man lär sig allt vanligt på nytt igen. Sakta men säkert...
Smärtan finns där. Ibland lika bedövande som den kalla februaridagen men man har lärt sig leva med den vid sidan om.
Så när andra hade slutat sörja, kom så sorgen på riktigt.
Men man lär sig leva med den och ha den vid sidan om. Vad ska man annars göra?
Rycka upp sig? Glöm det för Guds skull. En sorg KAN man inte rycka upp sig ifrån.
Det man gör är att lära sig leva med den eftersom det andra valet är att sluta leva själv. Och det valet kan man inte ta. Inte när det finns så många andra att leva för.

Ibland kan jag sitta och önska mera tid. En extra minut av livet som var innan.
En minut för att berätta något minne eller få slippa känna sorg.
En minut för att få höra om hur han har det där borta eller en minut för att få ge en kram.
Tid, tid, tid...
Men så ser den ut. Sorgen. De irrationella tankarna, som vill ändra på allt, som vill ha fler minnen, mera tid, mer av det liv som var. Innan.
Hur som. Det var nog det mesta jag ville berätta om sorgen och om oss som sörjer någon.
Sorgen har inte gått över bara för att en massa tid och år har fått passera.
Den finns där och kan i vissa situationer bli lika närvarande.
Men vi lär oss leva med den.
Eftersom vi i livet MÅSTE det.


Må gott allesammans där ute.
Ge nu de ni älskar en extra kram.
Det värmer alltid.
Puss på er.


Och för att slutföra hela denna text som säkert många tar illa upp vid. Inte alls min mening i så fall. Men jag lägger upp en låt som ligger mig varmt om hjärtat. Underbar.

Mys mys mys



Gottebordet är på plats som vanligt. ( bara en del av den)



ajajaj förvirrad tomte i år igen... som pruttar en massa enligt C :)


Nem nem letar efter GODIIIIIIIIIIIIIIIIIIIS!!!


Min lilla med en alldeles för stoooor svål för hans käft :)

Min lilla älskling spanar efter något och gör de typiska chihuahuaögonen. God jul i förväg mina vänner. Just nu tittar vi på uppesittarkvällen på Bingo lotto. Mysigt. Ha en fin kväll där ute.









Men det är ju en glögg... kolla här... det händer ju ingenting!!!

Favorit i repris!!!

Sjuk igår och ingen uppdatering. Lite bättre idag men fortfarande ont i kroppen och allmänt tjurig, hahaha. Men ikväll blir det julbak, paketinslagning och en hel del glögg. Vi ses då mina vänner. Vi ses då.

Här i Göteborg har det verkligen snöat på ordentligt. Ny lyser snön upp hela staden. Hoppas julen blir fin och fridfull och en massa värme och kärlek. Nemo är iaf. överlycklig över all snö och är helt tokig i att springa omkring ute :) Hoppas ni alla får en fin start på den nya veckan.

MIN STOLTHET.


Sorry för dålig bild men här är uppsatsen iaf:)



Efter många veckors slit både dagar, kvällar och nätter så är den färdig. Klar. Magisteruppsatsen är done. Och jag är banne mig såååååå stolt, sååå stolt så JÄDRANS stolt över både mig och min kollega som har kämpat arslet av oss med rättningar och artiklar och intervjuer och referenser och allt som kallas för magister. Aldrig i min vildaste fanatsi kunde jag föreställa mig att den skulle bli klar. Jag måste erkänna att vi började skriva för 3,5 veckor sedan och har verkligen haft tidsbrist.  Vi funderade faktiskt på om vi över huvudtaget skulle hinna... Men all praktik gav oss verkligen ingen energi att skriva... Hur som. Vi hann. Mina händer darrade när jag äntligen fick hålla i uppsatsen för allra första gången. UNDERBART!!!


Köket här hemma har verkligen varit kaotiskt av alla utspridda böcker och papper och kaffekoppar så det är underbart att få ett matbord igen :)

Den 4 januari får vi veta vem som ska opponera mot våran uppsats och mellan den 11-14 januari ska vi försvara den. Spännande spännande. När allt detta är över åker uppsatsen upp på www.uppsats.se och då får ni möjlighet att ta del av den.

kram från en mycket stolt barnmorska to be.

Det sägs att kärleken inte känner några gränser. Men gränserna är just det intressanta. / Jean-Luc Godard
♥
Det är inte kärlek när två människor kryper ihop i ett hörn medan livet brusar förbi. / Märta Tikkanen
♥
I kärlek börjar man med att bedra sig själv och slutar med att bedra andra. / Oscar Wilde
♥
Svartsjukan föds alltid samtidigt med kärleken men den dör inte alltid samtidigt med den. / Francois de la Rochefoucauld
.
.
.
.
.

Börjar med denna underbara kattunge som fått hela världen att smällta.

Sorry för dålig blogging men om exakt 20 timmar och 12 min ska uppsatsen in. Väntar på Mollans sista kommentarer och sedan ska vi fixa till dem och skicka in den. Hon verkade iaf. positiv och sa att vi sluttampen är välskriven. Hoppas vi behöver göra små förändringar på den bara. Hoppas, hoppas, hoppas...
Håll tummarna mina vänner. Imorgon är det DEADLINE för magistern!!!


Här hemma speedar jag på kaffe och spelar fotboll med hunden.
Samtidigt som jag uppdaterar pim konstant. Pim, pim, pim trycker jag...

Nu är jag helt slut i knoppen. Dagen har varit hemsk och mörk. Endast spinning med en av favoriterna hjälpte mig lite. Men nu så är jag färdig med det jag har att tycka och skriva på sluttampen. Imorgon gör vi klart hela arbetet och därefter ska den in till Mollan. Jag anser fortfarande att detta är ordbajseri. Men vad gör det? Det kvarstår ju att jag måste skriva en magister ändå.

Just nu sitter jag och käkar lite efterrätt. Lite oliver i olja och det är kladdigt och böckigt men det är gott.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.




Hur som mina vänner. Jag har tänkt att börja med en liten nedräkning.
Idag är det exakt 1 månad kvar till den 15 januari. Dvs: 1 månad kvar till examen.
Nu räknar vi ner.


Så här känner jag mig nu. Hahaha - ett kort från en galen hemmakväll. Bjuder på den :)

Ohh mina vänner. Vart ska jag börja. Allt är bara text text text i mitt lilla huvud och en massa referenser och siffror och nu mina vänner, nu skriver på på sluttampen. Sluttampen på VÅRAN MAGISTER!!! Vi skriver en magister. Herre Gud vad svårt det är att förstå detta. Kan det vara sant? Först en kanditat och nu en sådan grej... Kan lille strulpellen Teddy som aldrig skulle komma någon vart, skriva sådana svårigheter? Jag har svårt att tro på detta... Det måste vara en dröm. Nyp mig någon. Hårt tack.



Men nu så är det så. Vi skriver och handledaren är hård men rättvis. Om exakt 4 dagar ska arbetet in till handledaren för rättning. Då vet vi att vi får gå upp med den. Den 4 januari får vi opponenternas arbete och vårat går ut till opponenterna. Den 12 januari fram till 14 januari har vi våra framföranden :) NU ÄNTLIGEN VET JAG JAG VI KOMMER ATT GÅ UPP. Något som faktiskt inte vara så självklart för bara två veckor sedan. Men eftersom bra saker sker sakta och jag ALDRIG ger upp, så visste jag att det skulle ske.


Idag har jag jobbar arslet av mig.
Imorgon ska jag jobba arslet av mig.
Vi på BM 02 är BÄST. Men det visste vi och ni ju redan.
Ni som kommer att anställa OSS - är lyckligt lottade.





/Teddy

...haide haide haide...
na zakona m*eb*l sam

Hejsan lördag. Här har det slitits med både träning och magister. Smset igår var positivt - endast småförändringar så vi börjar med sluttampen nu. Men tungt är det om jag ska vara ärlig. Det är mycket ordbajseri hela tiden, men målet är ju i sikte så det gäller verkligen att vi kör stenhårt det sista nu. 6 dagar kvar till deadline!!!





Är inne en snabbis för att önska er alla en fin lördag.
Jag själv kommer att sitta med detta. Jipppieeee :)

Usha så det bubblar i min mage. Den knyter sig och stramar så in i helvete. Jag sitter ivrigt och väntar på det där magiska smset från M. M rättar ju varje nytt utkast på arbetet och idag kommer ett sådant viktigt svar ifrån henne. Vi måste verkligen börja på sluttampen nu med endast en vecka kvar till deadline. Så nu väntar jag. Jag väntar och trummar och fingrar på min vita Iphone. Jag väntar med hjärtat i halsgropen. Snart snart kommer det där förbannade smset. För mig är det nästintill liv och död. Eller iaf. liv och död under denna helgen och kommande veckan. Och just i denna stund... så kan jag inte göra så mycket mer...




För mest av allt skulle jag vilja ringa och skrika: Vad tycker du om alla sidor som vi kämpat med då, ha, ha, ha? säg någonting NU. För att jag KAN inte vänta något mer på några sms eller utkast. Säg NU!!!! Men så kommer jag på att så kan jag ju inte hålla på med. Vi barnmorskor ska ju vara lugnet själva.


Därför håller jag tyst.
Och väntar

Blä blä blääääääääääääää... suttit och pillat sönder resultatet på arbetet idag eftersom våran fina lärare kom på att vårat arbete hade teman också och inte bara kategorier. Det är ju bra att höra att arbeten har denna potentional men det är liiiite sent att komma på det nu. För nu är det exakt 9 dagar kvar innan inlämning. Den 18 december kl: 12:00 prick ska denna magisterexamen in till handledaren. Och just nu känns det som att mycket av de ändringar som vi behöver göra i bakgrunden fram till resultatdiskussionen är små ändringar som faktiskt inte är relevanta just nu... Man blir liiiiiiiiiiiiiiiiiiite knäpp. Och knäpp är inte roligt att vara. Fast å andra sidan så är handledaren positiv och arbete ser ut att bli riktigt festligt. Så den 18 när det ska in så ska jag ändå iväg på afterwork på eftermiddagen. Vin kommer intas oavsett resultat.







Men jag VET att resultatet blir positivt!!!



Exakt kvar tills jag är Leg. Barnmorska: 1 månad och 6 dagar!!!!!!
Så fort jag får reda på att att uppsatsen är okey så ska jag visa lite bildbevis på ungdomens år och drömmen om barnmorska som alltid har funnits med mig. Och till alla som tvivlat. Till alla som sagt något annat - säger jag bara: Buhu you. Jag har ju sagt att jag SKA lyckas!!!












Dessa dagar får ni give us a chance...

Lite mys och lite känsla av att vara kvinna får det ju bli mellan uppsatsskrivning och alla rättningar. Här har jag tänt lite ljus, bla ett oljeljus och öven laddat upp med ansiktsmask som är gjord av choklad.


Mums. Men det var inte så god att smaka på. Dock blev huden fin och mjuk.


Favoriter i repris. Sothys produkter som jag fick av salong Prima i Bulgarien - Varna. They are the BEST!!! Bodylotion i form av Nivea är favoriten för tillfället.

Idoljurins fråga: Ursäkta men på vilket språk framförde du sången.



Och därför längtar man hem.

Desilava: Lale li si...

Azis: Celuvai me.

 
Köpte dessa godingar på Apoteket här om dagen. Skönt att få lite finare naglar nu när praktiken är över. Hoppas jag får njuta av lite fina händer innan vården kallar på nytt. Ska man skriva magister så får man göra det med snygga händer.

Eftervård av händer och naglar. Denna unberbara serie med rosdoftande produkter finns att handla på bla Kicks.

Ikväll kommer lite mer uppdatering. Hoppas ni mår bra där ute. Jag och kursaren kämpar med våran D - uppsats och nu skriver vi på slutdiskussionen. Hoppas vi inte behöver göra om allt för mycket men å andra sidan så är våran handledare strängd och otroligt bra - så vi hoppas på ett fint arbete.


kram så länge.

Men för Guds skull Teddy.
No more waiting for life.



Ha en SUPER FIN fredag mina vänner.
För det ska jag VERKLIGEN ha. Puss

Så här gosig är han under filten. Jag var bara tvungen att knäppa lite kort. Visst är han ljuvlig?!!!

Song: Selena.
Lyrics: I could fall in love.



[...I can only wonder how - touching you would make me feel...]









En av människans äldsta behov är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem om kvällen ///Margaret Meed.

Det är så svårt att le när det magen knyter sig...

Nja - kanske blir det inte någon långvarig paus eftersom jag verkligen inte tänker ge upp denna älskade blogg. För - för vem ska jag sluta skriva för? Bloggen är verkligen min fristad och det känns great att kunna släppa de flesta hämningar och bara skriva skriva skriva.
Mycket händer i livet just nu.



Jag är mitt uppe i ett examensarbete och det är verkligen synd att andra inte verkar ha så stor förståelse för detta. Men eftersom denna magister är slutstationen i barnmorskeutbildningen och är anledningen till att jag snart kommer att vara Leg.(med magister)- hahahahahaha Barnmorska så måste min fokus ligga på just denna uppsats just nu! Så är det bara.
Men som ni kanske märker så mår man ju inte prima just nu heller.
Tårarna rinner i tid och otid vilket påverkar både sömn, mat och träning.
Mitt humör svänger som Kanonen på Liseberg och ibland är ambivalensen ganska så stor.
Men det ingår i vardagen tyvärr.
Just det där med att ibland få känna sig lite upp och ner.
Det är ändå mycket jag klarat av i livet hittills.
Utbildningen är en del av det.
Men både sjukdomar och sorg har kommit att passera genom dagarna som varit.
Och de kommer komma perioder då jag tyvärr får uppleva dem igen.
MEN - jag måste lära mig hantera motgångar bättre.
Just för att slippa må som jag mår just nu.
Jag måste inse att jag inte kan göra undervek med vissa saker och faktiskt förstå att jag gjort/gör MITT BÄSTA.
Vill inte någon annan förstå detta. Tja - då kan jag inte göra mer.
MEN det är just i sådana situationer som man faktiskt inser om människor stannar kvar i ens vardag eller helt enkelt INTE gör det.
Jag håller STENHÅRT på det.
Tja då kan JAG inte göra mer.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Så därför vänder jag det negativa till något positivt istället för att gå omkring med klump i magen och kalla fötter och händer. För det kommer jag att ha ett tag framöver men vad mer kan jag göra?
Jag kan  ju inte upprepa mig som ett gammalt kassetband heller.
Jag tror nog att det mesta är sagt.
Jag får istället se det som så att ibland sker oväntade saker i livet.
JAG är den ENDA som kan välja hur JAG kommer att hantera allt oväntat.
Och DU är en ENDA som kan välja hur DU kommer att hantera allt i DIN vardag.
En sak vet jag och verkligen håller på:
- Man ska aldrig gå omkring och ha kalla fötter och händer för någon annans skull.
- Och aldrig lägga sig i sängen för att sova - för att vakna upp varje halv timme - svettandes.
- Man ska för ALLT VÄRT i detta liv ALDRIG stirra sig blind på telefonen för NÅGON annans skull.
-ALDRIG!!!
För vill han eller hon ringa SÅ GÖR hon/han det. No matter what.
Ni har väl läst böckerna?????
-Gör ALDRIG något som FÅR DIG ATT MÅ DÅLIGT FÖR NÅGON ANNANS SKULL.
...okey...


Nu har livet varit på STOPP allt för länge.
Ska vi (jag & livet) vara på RIKTIGT?
Jag vill :)




på återseende

/er Teddy