Sitter och tittar på ett program på SVT ang. framtidsmål och hur de flesta ungdomar har tänkt sig sitt liv efter gymnasiet. Många av oss har sista dagen på gymnasiet som mål under tonåren. Man längtar efter den vita klänningen och den fina studentmössan. Balen och studenten är verkligen fina moment i livet.  Därefter väntar sommaren och allt fint som sommaren har att ge.


Men vad händer när hösten kommer?
När alla blommorna dött ut och bladen är gula och röda?

De flesta har målet: Resa och "ha skoj" efter gymnasiet. Herre Gud - man har ju gått ut gymnasiet och allt kommer att ordna sig nu. Självklart.

Jag tycker att det är skrämande med människor utan mål i livet. Utan vilja att göra något alls.
Människor som inte vet något alls och tar lite dagen som den kommer . . .
Att läsa på högskolan eller kämpa för något annat är jobbigt och " tar tid". No shit!
Det ÄR jobbigt och det TAR tid. Men det är så värd det i slutändan.
Tänk så tråkigt det hade varit om man fick allt serverat i livet och inte behövde kämpa för något av det. Hur roligt hde det varit då?

Ett dröm behöver inte alltid involvera högskolan.
En dröm behöver inte ha med skolan alls att göra.
Men följer man sitt hjäta ( hur svårt det en kan vara) och vekligen kämpar och lägger ner tid och kraft till det som gör livet värd att uppleva så tror jag stenhårt på att man i slutändan kommer i mål. Vilken väg man än väljer att gå.

Självklart kommer det finnas tider då vi blir brända och ligger allra längst ner på jorden.
Det kommer att finnas tider då hjärtat värker som aldrig förr.
Då livet känns som mörkast.
Och allt bara är ett ingenting. . .

Men det gäller att vi då samlat på oss de positiva och fina bitarna av livets pussel.
Så att man kan plocka fram där allra längst ner i helvetet.
Plocka fram de för att kunna resa sig upp på nytt.
I början på ostadiga ben.
För att senare bli allt starkare.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

jag tror att mina pusselbitar är slut så låt mig inte ligga där nere igen.