På senaste tiden har jag fått min hjärna att jobba lite extra.
Jag har tänkt på det där med förhållanden och passion.
Hur livet får dessa två fina saker att gå ihop.
I början av ett förhållande är man som kaninerna ute i det fria.
Man pipar som om morgondagen inte fanns. Allt var fantastiskt och inget snack om saken.
Därefter kom tiden då man i hemlighet gick omkring och undrade om förhållandet var på riktigt...
Passion är det första som slår klorna i oss och vi kan inte sluta kyssas fastän ägaren till cafét blänger på oss och redan kastat upp stolarna på borden. De har ju stängt för dagen.
De stängde för 20 min sedan ...

Så klart.

så klart...

Jag har dock tänkt på det där med passion eftersom det är något man borde lägga ner tid på under åren som tid investeras i förhållandet som man byggt upp med sin andra hälft.
Jag förstår att många, måna, MÅNGA slutar tänka passionerat en tid in på förhållandet.
Fjärilarna slutar cirkulera som idioter inne i magen. De tar det lite lugnare.
Fjärilarna tar en liten break.
Känslorna djupnar.
Vi älskar.
Älskar på riktigt.
Det är då.
DÅ.
Som kärleken sätts på prov.
Det sätts på prov på RIKTIGT.
Skrämande är det.
Man pinkar nästan ner sig...



Passion några år in på ett förhållande är inte alls självklart över huvudtaget.
Det är något som ett par får jobba självständigt och tillsammans med.

Passion och förhållande är underbart.
Ett förhållande utan passion är inte okey.
Men passion utan äkta känslor är förödande.
Då går det aldrig.



Tänkte bara dela med mig en bild från en underbar tid som snart blir sann igen: