Hästhagsvägen 15 - tiden då jag var barn.

Året var 1989 och dagen var den 15 oktober. Det var min födelsedag.
Min födelsedag och dagen då jag flyttade till Sverige. Rättare sagt - till Söderfors med Tierp som närmaste "storstad". Mor och far kom för att möta mig på Arlanda flygplats och jag minns än idag hur mamma doftade och pappas lyckliga blick när vi äntligen kunde kramas efter många månaders längtan efter varandra.
Mamma och pappa körde hem mig till Södersfors och gatan som vi bodde på hette Hästhagsvägen. Portnumret till den första lägenheten minns jag inte eftersom vi senare under året flyttade några lägenheter bort. Men Hästhagsvägen 15 minns jag än idag. Där kom vi att bo under några år.

Hästhagsvägen bestod av 7-8 st längor av lägenheter.
Lägenheterna hade tre våningar och var gula.
Där kom jag att lära känna min första svenska kompis. Anna hette hon.
Längre bort bodde Sandra - men hon hade ett fint hus istället.
Pappa jobbade på Speedstel - som var ett stålverk. Mamma jobbade inom vården.
Hon målade vackra tavlor också. Våran fina konstnär i familjen.
Redan från den allra första starten i Sverige har deras fyra händer mättat våra munnar och gjort så att vi aldrig saknade varken kläder eller mat på bordet.
Mina föräldrar jobbade och kämpade och slet som djur - något som de än idag har svårt för att undvika...

Jag var glad och lycklig över att få vara hos de.
På Hästhagsvägen bodde både svenskar och en hel del invandrare.
Då visste jag inte vad dessa lägenheter på Hästhagsvägen användes till - och jag tror inte att det var många som visste det heller. Idag vet jag att många av dessa lägenheter användes till nykomna invandrare som på ett eller annat sätt undkommit fattigdom eller krig.
Människor som helt enkelt ville börja om på nytt. Varken i nybyggda villor för flera miljoner eller i storstan. Hästhagsvägen var nog med trygghet.

Min dröm har alltid varit att en dag få återvända dit. Till den där gatan där jag så många gånger lekt och stojat.
Jag minns än idag varje liten vrå på lägenheten och hur härligt det var att gunga högt.
Jag minns vägen till Lillskogen och hur fint skogen blommade på sommaren.
Jag minns vägen till kompisarna och jag minns exakt var mamma och pappa parkerade bilen.

Här om dagen kom jag över bilder på hur Hästhagsvägen sett ut de senaste åren.
Bilderna sköljer en stor sorg över hela mig och det är med sorgsna ögon jag låter blicken vandra över fotografier av en glömd by som sedan länge inte fått andas kärlek eller liv.


Idag är Hästhagsvägen borta. Alla lägenheterna är rivna.
För mig kommer Söderfors för alltid andas barndom och fina stunder.



Här nedan följer lite bilder innan rivningen ägde rum.


Naturen har tagit över.


Detta var vardagsrummet. Vårat vardagsrum blickade över Lillskogen.


Parkeringen. Här brukade vi parkera bilen.


Trapputgången.


Jag känner igen mig så väldigt mycket i denna bild. På vänster sida bodde vi. I lägenheterna rakt fram bodde vänner och bland alla träden i mitten fanns en stor lekpark.


Här igenom brukade vi åka pulka under vintermånaderna. Skogen var vacker som få.

Vilken fin text men vad tråkigt att det är rivet!



ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH, grattis till tusen och hoppas allt går bra! Vad glad jag är för eran skull! Kommentaren stannar hos mig, dvs jag publicerar den inte. Grattis igen.



Och tack för rösten från Filippis



kram

tack gumman och det kommer bli världens längsta mail så kolla i morgon så ska det nog finnas där. 2009 var inte mitt år den saken är klar.

vet du varför odm har rivit det?

Hej T.

Va fint du skrev. Känner igen de för när jag flyttade till sverige var jag tolv och då flyttade vi till en lgh i malmö och bodde hos min syster ett tag.. komplicerad historia. Men man glömmer aldrig den tiden. Åkte skrangliga rullskriskor i hårdplast och mina föräldrar kämpade hårt med att ge oss mat på bordet. tja du vet själv.. tur att allt är som det är i dag och att man har det lite bättre ställt. ha en toppen dag tjejen!/emy

Gud vilken vacker berättelse om din barndom i Söderfors. Blev riktigt rörd. Rörd över hur området förvandlats,förstörts o vuxit igen.

Glad över att du delar med dig av detta till mig o till många av dina andra läsare.

Detta är starkt!

hemskt att en din barndoms idyll gått ner sig sig.

Men härligt att läsa om dina fina minnen o stunder där.



<3



Du är underbar!!!



Love you my best friend/Maja

Vilket vackert inlägg...så mycket glädje och sorg på samma gång, blev väldigt blandade känslor i mig...



Hoppas du får en skön kväll!!

gumman,tror inte jag har kvar din mailadress.

Vill önska dig en underbar måndag!!

God kväll hjärtat..'Klart det ger med sig massa minen sedan barnsbenen när man har bott där i många år..Trist att området inte är kvar som det var när ni bodde där..

Hoppas att allt är bra med dig denna dag och du får en skön kväll.kram kram

Underbart berättat. Vackert, sorgset och glädjefyllt på en och samma gång...:)

Hej Teddy! Länge sen jag var här inne igen...kul att se att din dröm äntligen blivit uppfylld!! Min var också barnmorska under alla år, men för ett par veckor sedan fick jag min efterlängtade biomedicinsk analytiker examen! Livet är bra härligt just nu:)

Trist att se ditt gamla barndomshem så övergivet och sedan rivet... ser nästan lite läskigt ut. Kramar