Är min roll nu endast att vara mamma & ingenting mer?
Publicerat den: 2010-10-27 [14:46:22]
Jag har tänkt och tänkt och tänkt.
På det här med att bli förälder.
Först och främst ska A INTE få bli en egoist.
Hon ska få uppskatta det fina i livet och lära sig värdet av olika ting.
Hon ska få önska sig saker och kämpa för dem när hon blir äldre.
Men nu lägger vi det åt sidan.
Jag har nämligen tänkt på en annan sak också.
Jag ber om sorry om jag trampar någon ömt någonstans. Inte alls min mening.
Det har ABSOLUT INGENTING med någon vän eller närstående att göra utan är MINA egna tankar och funderingar.
Tankar och funderingar som jag länge burit på.
Som ni alla vet så är ensamtid för mig otroligt viktigt.
Vi befinner oss nu i en period av livet då vi sätter små skatter till världen.
Att våra barn kommer i första hand och att de alltid kommer komma i första hand håller jag med om. Det hade varit väldigt konstigt och framför allt egoistiskt att prioritera andra framför våra barn.
Men vad gör vi av oss själva?
Vilken tur i ordningen kommer vi komma i?
Många kvinnor blir gravida och förlorar sin identitet toatalt.
Redan under graviditeten tappar de lusten till att vårda sitt yttre och ger sig hän åt både mat, soffliggande och ingen som helst motion. Ursäkter som trötthet och andra krämpor föds till liv.
Men det handlar inte enbart om lusten till det yttre utan tyvärr lusten till livet runt omkring.
Det är det som är det tråkiga.
Det tragiska.
Det är förståligt att man som förälder ägnar många långa stunder av sin vardag åt sitt barn. Man har satt en helt ny individ till denna värld och barnets utveckling och vardag kommer i första hand.
Jag själv kommer vara som paralyserad när A kommer till världen.
Jag kommer leva i min babybubbla ett bra tag.
Jag kommer gråta av lycka och gråta av jag vet inte vad.
Jag vet det.
Men sen då?
Är min roll att enbart att vara mamma?
En mamma och ingenting mer.
Tog JAG slut när mammarollen tog fart?
Kommer jag efter A ankomst enbart prata bajs, mat, kräk, barnskrik och annat som ENDAST är barnrelaterat?
Eller kommer jag att prata bajs och dyl MEN ändå prioritera vuxentid DÄR kräk och kiss INTE kommer på tal. För vi är ändå vuxna och har många andra roller under en vardag.
Man hade faktiskt ett liv och en vardag innan också. Hur svårt det än är att komma ihåg det.
Jag kommer först och främst att vara mamma.
Men jag kommer även vara en vän. En fru. En dotter. En kollega.
Min goda vän L är både mamma, vän, partysessa lite då och då & jägare som skjuter älgar i Norrland.
Hon kånkar runt på en hund stor som en ponny och ammar mellan varven.
Hur som...
Jag anser att för att få en relation att hålla lågan uppe och för att kunna fungera som en hälsosam mamma som måste jag även prioritera mig själv och min ensam tid under vardagen.
Precis som A´s pappa behöver prioritera sig själv och sin ensamtid.
Här kommer kompromissandet in.
Vi får kompromissa sinsemellan om egentid.
När hinner man med motion?
Hmmmm – långa promenader med vagnen först och främst. Det är både gratis och bra för alla inblandade.
Många motionsanläggningar har babygym där både mamma, pappa och barn får ta del av roliga och utvecklande övningar.
Babypassning finns och vill man inte lämna liten för en timme så får pappa helt enkelt ta sig tid för att mamma ska kunna få unna sig lite tid för sig själv.
Vi kvinnor får sluta vara så kontrollerande och släppa på kontrollen helt enkelt.
Pappan kan visst sköta skatten – om det så bara är för någon timme eller två.
Pappan kan visst städa ordentligt utan att vi – kvinnorna - ska behöva pika att det inte är ordentligt gjort.
Fan va hemska vi är när vi pikar. Jag har också gjort det och avskyr mig själv när jag gör det. Jag vill bara slå mig hårt någonstans när jag gör på detta fruktansvärda vis.
För hus i helvetet tar fart om VI - kvinnorna- skulle bli pikade av männen att vi inte sköter hushållet på korrekt vis. Då är MÄNNEN MORSGRISAR.
Att bli kärring i FÖRTID och senare i livet får man allt passa sig för.
Det finns inget vackert med det. Bara avtändande.
Pappan var med och byggde upp erat liv tillsammans INNAN barnen.
Pappan var även med och gjorde barnet/en.
Pappan har lika mycket rätt till att få vardagen att fungera er emellan.
Du som mamma och du som pappa har alltid ett val.
Ni väljer hur familjen ska fungera.
Det är ni som bygger upp den och det beror på ER TVÅ hur förhållandet och vardagen kommer att utveckla sig.
Genom att först och främst skapa förståelse sinsemellan där ni möts halvvägs och hamnar på samma plan så tror jag starkt på att man inte alls behöver förlora sig själv i föräldrarbubblan.
Du föds till denna värld ensam.
Du kommer att dö ensam.
Du är skyldig dig själv att må bra och tycka om dig själv.
Valet och bollen ligger hos dig.
Det kan vara jobbigt.
Skitjobbigt.
Men god morgon.
Valet ligger ändå hos dig – vad som än händer.
Hur du än vrider och vänder på det.
Att vårda sitt förhållande och att vårda sin ensamtid är guld värt.
Jag brukar tänka: Andra kan ju. Så varför inte jag?
Ta hand om dig själv.
Du är banne mig skyldig dig själv det.
Updatering:
Ojojoj ge mig mer mer mer av era tankar.
Frida. Faaan vad härligt att du tänker som du gör. Jag köper varje ord.
Man är först och främst en individ.
Jag är Theodora först och främst.
Härligt att läsa att andra mammor prioriterar sig själva också :)
Forstätt skriv.
Hej!
Oj vilket inlägg. Du är ärlig, härlig och har ofta vettiga åsikter och tankar tycker jag=)
Är själv sjuksköterskestudent med tankar på att bli barnmorska så det är kul att läsa om dig. Jag bara undrar om du inte vill visa lite bilder på ditt hem? Det lilla man sett ser så fint ut. Det hade varit så kul!!
// Siri (ett teddy-fan, haha)
Siri: Nää men tjenare. Vad skoj med ett fan :) haha. Ja ibland bubblar åsikterna och jag kan inte hantera mina fingrar. De bara dansar över tangentbordet :)
Självklart kan jag visa lite bilder från vårat hem.
Så fort det är städat och lite i ordning så knäpper jag lite.
vad skoj att du också har som dröm att bli bm.
Världens bästa yrke.
kram kram
åååååhhhh - Teddy, jag älskar dig! Äntligen någon som tänker som jag. Shit vilka blickar man har fått när man uttrycker sådana tankar. Jag är inte ens föräldrer men detta är det absolut största orosmolnet över min graviditets/förälderbubbla, det som får mig att tvivla ibland.
Jag har läst lite genusvetenskap på uni och du ska bara veta hur många roller det finns för kvinnor! Man är bara mamma/fru/ osv osv. Inte individ först.
STOR guldstjärna till dig! :D
Ang haveriet var det ett SAS plan från Sthlm - Köpenhamn. Men nu är det bokat, SAS here I come :P
Hmm jo men vänta tills du fått ditt barn så kommer alla dina tankar att ändras och du förstår mera. Men bra att tänka och fundera det är nyttigt =)
Tror att man måste vårda o ta hand om sig själv för att vara sin bästa själv. Ska man vara bra mamma måste man ta hand om sig själv med...man kan inte sätta allt framför för till slut orkar man inte.
Herre Gud, jag blir helt matt.. va bra skrivet!
KRAM
Jag kommer alltid att i första hand vara Frida. Min viktigaste roll är mamma men jag är alltid en egen person först.
Du har massa vettiga åsikter som alltid och jag tror inte att dina åsikter om detta kommer ändras när A väl är här. Man fattar ett beslut, antingen blir man så uppfylld av sin nya roll att man glömmer sig själv, eller så gör man det inte. Jag tillhör den senare av kategorierna.
G har många gånger tagit Siri så jag fått gå till stan eller bara hem till mamma en sväng. Jag går på massage, på café mm UTAN Siri och jag skäms inte ett dugg. Jag älskar min lilla tös över allt på denna jord men det innebär inte att jag inte uppskattar när hon sover och jag får surfa, kolla på tv en stund eller bara kramas med Siris pappa. En balans mellan att vara sin egen person, mamma och fru är viktigt.
Det enda jag vill säga är att förvänta dig inte att den babyrosa lyckan ska slå till direkt för det är inte säkert att den gör det och det är lika naturligt det. Lyckan kanske kommer så fort du får A i famnen men den där totala förälskelsen kan dröja lite mer utan att det är konstigt.
kramar
Malin: Vad är det jag ska vänta på???
Att förfalla och glömma bort mig själv och min man och livet runt omkring??
Varför skulle det bli så???
Frida: Yes precis det jag tänker och skriver.
Det är många just som inte tar sig tiden att göra saker på egen hand utan ALLT precis ALLT kretsar kring barnet.
Det här med att surfa, gå på massage och ha egentid håller jag stenhårt på och jag tycker att det är super att du också är i dem banorna.
Jag tror verkligen inte på rosaskimrande vardag.
Har aldrig gjort.
Kommer aldrig att göra det.
Jag tror inte på det eftersom jag inte känner A än och det kommer att ta tid att först och främst förstå att man blivit mor :)
Skönt att läsa att man inte är själv.
Avskyr när folk säger/ skriver: Vänta du bara.
Vad ska jag vänta på?
kram kram
håller med ovanstående tjej,du tänker precis som jag. Jo födelsedagen e toppen men vädret KUNDE vart bättre haha men ser framemot morgondagens extra pass på gymet =) du anar inteh ur bra jag mår på så kort tid. Så fort ja skaffa PT ändrades ALLT,sjukgymnastiken på ätstörningenskliniken va enbart lallig och som löpare är lalligt inget för mig.
Ja gud ja jag håller med dig totalt! Man kanske inte känner sig som vackrast under graviditeten, iaf inte den senare delen men man kan ju göra de bästa av situationen. Bara så som att ta hand om sig själv genom att duscha och se hel och ren ut!!
Precis som du säger tror även jag att jag måste lätta lite på mina pedantiska gitarr strängar, de kanske inte kan vara superrent jämt, och att dammsuga 3 gånger i veckan kanske är overkill. Kanske behöver vi inte ha perfektionistkraven på oss, jag tror att man kommer även långt i relationen till sin partner efter att bebis har kommit genom att lätta lite på kraven hemma och istället ge en del av den tiden till varandra och till en själv. Om så för bara 1 eller 2h!
Håller helt med. Dock så är det svårt att föreställa sig hur livet så totalt förändras som när man får barn. Jag fattade inte alls innan och när O väl kom så blev det en chock hur "fastlåst" man är i början... Man ammar o ammar o ammar... man e som en mjölkmaskin som enbart är till för någon annan. Men sen blir det långsamt bättre o bättre och man får mer egen-tid och amningarna glesas ut, barnet börjar äta mjuk mat och så.
Det är jätteviktigt att inte glömma bort sig själv! Få egen tid och göra saker själv. Annars orkar man inte tror jag och då är man ingen bra mamma.
I mitt fall så har det varit svårt just för att O inte tagit flaska och han gillar inte välling.. så jag har ju varit tvingad att vara närvarande i stort sett hela tiden pga just amningen. Men om mannen kan ge mål han med så är det jättebra för då kan man dela på nätterna och man kan ta några timmar för sig själv då o då..
Jag kan säga såhär.. du kommer vara mkt mamma. En stor del kommer bestå av mamma-rollen men om man är en medveten person som du så förlorar man inte sig själv på kuppen ;)
En grejj som man inte fattar men som man förstår sen är det här med mjukisbyxor och tröja, att gå runt i det i tid o otid. haha. Man e mest hemma.. och all tid går åt till barnet i början. det blir mkt myskläder. Man e ständigt nedfläckad med mat, mjölk, dreggel, spya etc... och dessutom kommer man ju inte i sina vanliga kläder direkt.
Men som sagt.. början kan vara tuff sen blir det bara bättre o bättre och roligare och roligare.
För mig e det jobbigaste sömnbristen...
Jag känner inte alls igen mig i det där att gå runt i mjukiskläder med fläckar lite högt och lågt. Vet att alla sa så innan men nej, så blev det inte. Fast vi hade inte en kräkbebis ska man tillägga.
Jag har ju flaskmatat Siri hela tiden vilket gjort det väldigt mycket enklare att komma ifrån ibland. Hon kunde lika gärna äta hos pappa som hos mig vilket gjorde att jag kunde gå en promenad på kvällen och rensa tankarna.
Men Teddy, visst kommer du kunna träna efteråt. Antingen mamma-barngympa (som är ganska lugnt tempe) eller typs SATS som har att man kan ha barnet framför sig på en madrass eller genom att Pär har lilla A och du kommer iväg helt själv.
Jag har iof inte mjukiskläder i tid o otid heller längre.. men i början var det de som gällde för mig för jag kom inte i nått annat. och fläckar på kläderna har jag fortfarande trots att han knappt spyr! Det e diverse fläckar haha ;)
fint :D
Jag håller med dig!
Många mammor/pappor tappar bort sig själv när dom blir föräldrar och bara är mamma/pappa :S
Jag tror och behöver egen tid, det gör mig till en gladare mamma men jag behöver egen tid, bara få vara "Cissi", precis som innan jag fick mina älskade barn! :D
Hej Teddy!!
Jag håller oxå med dig helt och hållet!! Nu har ju
inte jag barn, men de flesta av mina väninnor har
det.. vilket gjort att jag börjat spendera mer tid
själv då de prioriterar andra saker(barn;)vilket de måste)..
Jag är helt övertygad att de som inte känner mig så väl säkert tycker att jag är en mycket självisk tjej för att jag är 29 år & inte än har en tanke på barn..:/ Vi är också de enda i vårt villaområde som
inte har barn..(40 hus)! Vilket har resulterat i rykten om att jag ej kan få barn etc.. men det bryr jag mig inte om.. Och mamma-maffian som vi kallar dem är tätt sammansvetsade och gör allt ihop men
hälsar knappt på mig.. men det är heller inget
jag bryr mig om.;)
Egentid är jätteviktigt! Fast vi tjejer ger lätt upp oss själva.. kan ju räcka att man skaffar pojkvän.. vi ger mycket av oss själva och anpassar
oss lätt efter andra kanske..?
Men imorn ska en av mina bästa "mamma"-vänner komma på fest till mig & sen blir det utgång etc!(första gången på 3 år!!) Yay, she is back! :)
Hursomhelst "BRA SKRIVET" och om jag nån gång blir
mamma vill jag bli en Teddymamma! ;)
Till nåt helt annat...
Visst känns det som att naturkatastrofer
till stor del väljer att sparka på de
som redan ligger..:( Dags att ta tag i miljön!
Jag blev mamma till en liten pojke i juni förra året. Många gånger under graviditeten kände jag mig otålig, jag ville ju han honom hos mig... ville föda, ha honom nära mig. Tror inte jag kunde njuta så mycket av mina 9 månader, allt jag gjorde var att oroa mig. Och det slutar aldrig, nu när han är här oroar jag mig väldigt lätt... för minsta lilla. Min mamma sa till mig att njuta av tiden som gravid, att "snart får du fullt upp". Jag trodde väl kanske inte riktigt på det... ville ju bara att han skulle komma. Jag är en människa som värdesätter min ensam tid. Bara att få njuta av mitt eget sällskap, att få andas... lyssna på tystnaden. Det förändrades i samma stund jag blev mamma. Min son fick kolik och grät sig igenom sina första 3 månader i livet. Det var sommar och vi var hemma i lägenheten jag och min sambo, med vår skrikande pojke. Vi turades om att gå ut, för att få luft... komma bort. En del tycker föräldraskapet är lätt men jag har svårt för att tro att det stämmer. Det är inte lätt. Man måste hela tiden tänka sig för, man ska ju uppfostra en liten människa som ska ut i världen och klara sig själv. Det är inte lätt. Lika svårt som det är, lika underbart är det. Det är viktigt att fortsätta vara sig själv, duscha varje dag... sminka sig, om man nu gör det... att inte glömma sig själv. MEN, spontaniteten... den är borta.
Du är fantastisk vännen!Jättebra skrivet!
Håller med dig!
Samt,så kan jag villigt erkänna att jag har omvärderat massor utav saker sen Victor kom.Vilket är självklart iofs.Han är ju mitt allt!
Men ex en vinkväll någon dag i månaden med "mina" tjejer är ff ett måste!Älskar de kvällarna
O jag ser fram emot våran,när skatten är redo!hi hi
Men jag kan även erkänna att jag älskar numera att bara vara hemma då o då.Bara vara inne o mysa o gå i slapparbyxorna.Jag kan o älskar att bara "vara" med min älskling.
Visst vart du sotis på vagnen??Den är ju SÅ flott!
En riktig RR.Folk tittade inte lite avundsjukt när jag var ute i morse o spatserade...ha ha ha
Rostig?? VA?Nu förstår jag inte riktigt...ha ha ha
Ha en underbar dag fining!
O än en gång,jättebra skrivit!Massa kramar
Vilket bra inlägg! Älskar att du är så ärlig och rättfram! :) Visst är det så att man inte ska glömma sig själv när man blir mamma. Jag har gjort det flera gånger sen Thilde föddes och det märks att jag mår såå mycket bättre då jag unnar mig själv tid. Så jag bara får vara jag! Och mår jag bra så är jag en bra mamma.
Det är superbra att du har den inställningen! Men lika självklart är det att man sätter sina barn först. Det är en riktig balansgång det där... Svårt! Men man brukar alltid hitta rätt förr eller senare så alla vinner :) Om du förstår hur jag menar??
Du frågade vad jag jobbar med. Jag jobbar i mina föräldrars lagård. Mjölkar, ger foder, ströar och skrapar skit :P Ett riktigt bondgöra, men jag vet inte vad jag ska kalla mig för? Lagårdsassistent? :P haha
Kramar
Hej! Underbar blogg och gud vad bra skrivet! Håller med dej med allt :)
Hej där tösen min! Nää hoppas verkligen inte jag heller, kommer inte ihåg om flytningarna kan ge spår i äggvitan eller om de är i vitan, men jag hade 70 i LEU och 0,3 i äggvitan så hon skickade på odling för misstänkt UVI. Men framför allt att de diastoliska hade höjts så pass som till 80 på bara 3 dagar var ju lite anmärkningsvärt. Får hoppas verkligen att de inte är någon fara. De tror jag iof inte men ibland går de snabbt!
Nä och jag håller helt med dig, så klart jag måste få vara Malin också och inte bara mamma. Jag tror inte på att ge sig hän åt enbart en roll, jag vill ju vara så mycket mer - både mig själv, en bra partner, mamma, vän och kollega. Men jag tror att varför många blir så uppslukade är för att dom glömmer bort några av sina "jag", man kan ju givetvis inte vara allt på engång - men man måste prioritera för stunden och sedan ta tillvara på den tid som finns. Det finns ju en pappa som är minst lika bra förälder som jag kommer vara =) Oj det var rörigt ^^
Du är så klok! När man blir mamma förändras ALLT och man prioriterar ju såklart helt olikt mot innan. MEN, man är fortfarande sig själv och det är förstås jättejätteviktigt att göra det som gör en till en själv. Det betyder ju inte att man inte vill vara mamma för det!
Har lilla tjejen fått ett namn? TELL ME :-D
KRAM
:-) Hade precis samma tankar som dig innan F kom.
När mammalivet väl har kommit så tänker jag annorlunda. Allt förändras. Visst man kanske inte ska skylla på trötthet men om man som i vårt fall har en tjej som skrek konstant i tre månader. som Inte har sovit utan uppvak och längre än 5/6 på nio månader och en sambo som är borta från morgon till kväll fem dagar i veckan plus att dottern är mammig så in i bomben. Då ÄR man trött och orkar verkligen inget mer.
Jag hade jättegärna varit den mamman som du beskriver men i, iallafall vår, verkligheten ser annorlunda ut. :-)
Sedan beror det lite på kompisar med kan jag tycka. Jag är den enda bland mina vänner som har sambo och barn. Mina vänner är fortfarande i det stadiet då det endast är supa sig redlös och ragga på krogen som gäller. Då har man inte så mycket gemensamt längre. Därför är det tur att man har sin mammagrupp, för det är skönt att ha någon man kan prata kiss och bajs med, det är ju ändå det man har runt sig 24 timmar om dygnet.
Kramis
jag är helt inne på ditt spår! Har alltid varit det, och just det att jag har mina egna stunder gör MIG till en bättre mamma. Jag har ju skolan (som är min hobby typ) och jag hade kort sagt inte tagit mig igenom dagarna utan den. Det är MIN grej som JAG tar vara på och jag älskar att jag kan dela mig mellan skolan och Elin. Jag presterar så mycket bättre på båda hållen, mina betyg är betydligt högre nu än innan Elin kom kan jag lova.
Och folk kommer att berätta för dig hur du ska tycka och tänka för att normen säger att man ska tycka och tänka så men jag tycker: Kör ditt eget race. Du vet bäst hur du blir den bästa mamman och hur du ska prioritera för att må bra själv. Ingen annan har nåt att säga om saken och i mitt fall fanns det inget "vänta-tills-ungen-kommer-så-ångrar-du-dig-ska-du-se" så det stämmer inte alls för alla.
Hoppas ni mår bra, hela lilla familjen!
kramar!
Jag ser mig själv först och främst som Sandra. Sen är jag ju mamma dygnet runt, det går ju inte att komma ifrån. Men att kalla mig mamma Sandra, det gör jag inte bland folk eller i bloggen som så många gör. Inte heller enbart mamma till Alvin och Vile. Visst är jag min söners mor, men först och främst Sandra, mig själv.
Jag har börjat jobba 4 timmar i veckan och det är kul att komma iväg och få vara sig själv, vara vuxen och träffa människor utan att hela tiden ha sina barn med sig.
Jag sminkar mig varje morgon för det mår jag bra av. Jag vill fortfarande vara snygg. Visst kan jag ibland ha kräks på kläderna och mjukisar när jag sitter i soffan på kvällen, men helst inte, och när jag går ut, om än bara för att gå på affären eller till dagis vill jag känna mig snygg, hel och ren.
Och jag vill ju vara en snygg fru till min man. Jag vill fortfarande vara attraktiv!
Visst kan det verka ytligt, men jag mår bra av att vara lite tillfixad, och en snygg Sandra är en glad mamma och fru. För det mesta =)
