Här hemma försöker vi = JAG fortfarande förstå att det är dag och inte natt. Inatt sov vi nämligen inte så där jätte bra här hemma. Några gånger har nu Anelia vaknat mitt i natten mellan 02:30-04:30 och gråtit otröstligt. Ingenting och då menar jag verkligen INGENTING hjälper. Det är inte nattskräck eftersom episoderna är så pass långa och hon är vaken under tiden. Hon skriker som om hon rent ut sagt blir misshandlad.

Låter hemskt, hemskt, hemskt :( dagen efter är hon glad och pigg som alltid.



Vi vuxna är dock som zombisar...

Vad ska man göra?
Vad kan det vara?


Jag har faktiskt tagit upp henne för att trösta. Det fungerar så länge hon är nära. Och fungerar detta när hon har sådana hemska skrikperioder så får det vara så. Annars sover hon som en gris.













I övrigt går mina varmaste tankar och mitt hjärta till en mycket god vän denna veckan. Hennes pappa gick bort samma dag hon födde två små fina pojkar. Livet är banne mig inte rättvist.
Vila i frid.♥

käka på kameraskyddet.

prata i "telefon". Hallå, hallå.

ja :) Hej hej hej.

sedan sitter man på pottan och kramar Steve the dog.

Innan vi blev föräldrar kretsade våra liv runt oss själva.

Vi kom och gick som vi ville.
Vi reste omkring helt oplanerat.
Vi köpte ofantligt mycket leksaker och godis till hunden.


Barn var något som våra vänner kånkade omkring på.
Något som alla andra hade.
Något som vi längtade efter men inte önskade oss än på ett bra tag.

Vi var inte redo.
Och blev aldrig redo för den delen.



Hur kan man bli redo för något som man inte har en aning om?
Längta, önska och vilja – JA!
Fundera på hur ett framtida barn kommer att se ut- JA!
Hur ett framtida barn kommer att vara- JA! 


Dess personlighet.
Om den kommer att ha lockigt hår eller stora fötter. Pluttnäsa eller stora ögon.

Men redo?... Nej, inte jag inte.

Sedan kom hon och världen blev aldrig mer den samma.

Detta kommer verkligen från mitt hjärta.
Det är mina tankar kring min roll som mamma och hur jag Theodora har utvecklats och berikats den dagen som jag fick äran att bli mamma.

Kärleken till ett barn kan man aldrig i förtid leva sig in i.

Man kan inte heller veta hur det känns att vaka över ett sjukt barn.
Hur hjärtat brister när de lilla hostar eller hur tårarna aldrig vill ta slut när ens skatt har ont.
Jag visste inte heller att jag kunde hålla andan så pass länge under en läkarundersökning.
Utandningen kom när läkaren nickar med sitt huvud och säger att allt är som det ska…

Innan vi fick Anelia hade jag ingen aning om hur tröttande ofrivilligt sömnlösa nätter kunde kännas.
Jag visste inte hur det var att inte kunna gå till närbutiken utan att tänka på att den lilla också måste ha sin jacka, varma strumpisar, mössa, vantar, halsduk, åkpåse, vagnen tas ut från källaren and so on.

Med den lilla medför vardagen mycket lek.
Mycket aktivitet.
Mycket blöjbyten.
Matningar.
Sovstunder.
Planering helt och hållet.

Det är mysigt.
Absolut.
Men inte alls, enbart detta rosaskimrande.
Det är inte enbart ett stort gosande och MYSANDE.

Föräldrarskap har sina stunder.
Sina ups and downs.

Ibland kan jag bli helt tokig av allt gnäll och utbrott.
Jag kan bli nollställd av att den gulliga jäntan med smilegropar kan le åt mig ena minuten och slänga sig i golvet den andra.
Hon SKA upp och stå fastän hon inte kan än och i nästa sekund ska hon sätta sig ner.
För att sedan vilja upp igen. I någon timme ungefär håller det på.
Sedan leks det lite och så var det dags igen.
Men inte mig emot.

Ett förälrarskap är inte rosa skimrande små fluffmoln som jag och min dotter trippar omkring på.
Vi dansar inte på mjuka moln hela dagen lång.

Föräldrarskap för mig är just det jag och Anelia får ut av varandra.
Jag har FÅTT ÄRAN att få bli hennes mamma.
Hon har GIVIT MIG äran och glädjen av att få följa hennes start i livet.



Hennes utveckling.
Hennes barndom och förhoppningsvis hennes ungdom och vuxenliv.

Jag har fått denna äran och det vill jag aldrig vara utan.
Hur kämpigt den än må vara ibland.

Anelia har mig som sin mamma och Pär som sin pappa.
Vi är hennes hjälpredor i livet.



I början som hennes altiallo.
Därefter som hennes händer och fötter.

Sedan som guide genom förskola och skola.
Vi är de som torkar tårar.
Som lyssnar.
Som ger goda råd och beskyddar.
Vi är de som mäktar med trotsåldern, tonåren och alla nya erfarenheter som livet kommer bjuda på.

Vi är samtidigt de som förhoppningsvis lär henne värdet av vardagen.
Värdet av pengar, god vänskap och livets glädje och motgångar.

Jag vet att våran dotter kommer att falla för att sedan kravla sig upp under sitt liv.
Det måste hon.
För att lära sig.
Precis som fallen hennes ostabila små ben medför just nu.

Hon ramlar.
Dunkar huvudet och sedan försöker igen.

Sådant är då livet.

Man faller.
Slår sig.
Får ont.
Man torkar tårar.
Man pratar.
Kramas och försöker på nytt.

Livet är en dyrbar erfarenhet.

Anelia vår älskade dotter.
Sedan du kom blev vårt liv aldrig mer det samma.
Men det liv vi lever nu vill vi aldrig någonsin byta bort.
Du har lärt oss och lär oss så mycket.
Du har lärt oss gränslös, ovillkorlig, fantastisk och makalös kärlek.
Vi kommer aldrig kräva något av dig.
Vi kommer att vara där för dig älskade.





Men du kommer att få stå på egna ben när vi anser att det är dags.
Egen erfarenhet kan aldrig köpas.
Endast upplevas.


Vi älskar dig.

Nu är filmen igång. Godisskålen på bordet. Glasen fyllda med hallon soda. Ikväll skippar vi Idol och kollar på skräckis istället. Nemo är hos oss också ♥ Det bästa av allt är att maken är hemma hela helgen, på sin jobb helg. Underbart är bara förnamnet. Kommentarerna svarar jag på under helgen. Nu ska här njutas.




Trevlig fredag my friends.


Livsnjutaren Nemo önskar också en trevlig fredag.

Ganna tillbaka till Ukraina. Hon är sjuk, gravt dement och har INGEN i Ukraina som hjälper henne. Hur kan det gå till på detta viset kan man ju fråga sig?  Gå med här och skriv under.

Vad migrationsministern säger och tycker om detta går att läsa på aftonbladet.se På Facebookgruppen uppmanas alla att mejlbomba migrationsminister Tobias Billström (M), med ett brev som inleds:

"Hej Tobias! Jag skäms över att kalla mig svensk en dag som denna."– Tyvärr är han ute på resan, så det kan bli svårt för honom att kommentera detta, säger ministerns pressekreterare Linda Norberg till Aftonbladet.

Här finns hela artikeln.

Jag är väl insatt att Sverige inte kan ta emot alla som behöver hjälp men denna, gamla dam har ingen som kan må om henne. Hennes älskade bor i Sverige och är beredda att ta hand om henne. Ändå skickas hon rakt in i döden. Fruktansvärt Sverige. Fruktansvärt.

Hur söt som helst. En kalender jag själv kan fylla i årtal och datum. Pyssel tack så mycket.

♥

Igår den 15 oktober kl: 18:20 bg time fyllde jag så 28 år. Inte illa pinkat :)



Tack för alla Grattis genom telefon, facebook, sms och live så klart. Min första födelsedag som Anelias mamma var underbar. Min faster önskade mig något väldigt bra. Hon önskade mig ett lyckligt och friskt liv och inget mer- för resten har jag eller så fixar det sig på något sätt. Det stämmer så väldigt bra måste jag säga.





♥Jag har min fina familj och egentligen så behövs inte något mer.
♥Vi är friska och lyckliga tillsammans.
♥Jag har världens bästa yrke.
♥Vi har tak över huvudet och mat på bordet.


Kan man verkligen önska sig något mer?
Inte jag iaf :)


Pappa och mamma citerade också något väldigt fint. De skrev: Thedorche kom ihåg att de finaste människorna alltid bidrar till sitt välmående själva ( med vissa undantag ).



Så Grattis i efterskott Teddy säger jag till mig själv. Jag önskar mig endast välmående och lycka.

♥

Fredag mina vänner. Hur härligt låter inte det ordet?
F.R.E.D.A.G. Smaka på ordet. Finns verkligen ingen bättre dag. Lördagen är härlig den också men den är så nära inpå söndagen och söndagen inpå måndagen. Fastän man är hemma just nu så är fredagen fortfarande magisk.Här hemma har vi gjort helgfint. Rent och fräscht. Nybäddat i sängen. Kaffekokaren står på.

Lillkorven leker så fint på golvet bredvid. Hon pratar med sina leksaker för tillfället och förklarar saker som mamma Teddy inte förstår. Ibland vänder hon sig till mig och berättar någonting på sitt eget vis :) sötnosen vår. Våran finaste och värdefullaste på denna planet och på alla planeter som någonsin kommer att existera. Självklart är vovven vår lika värdefull!


.
.
.


Jag sitter och letar efter en söt kalender till mig själv. Här hemma i Sverige finns ju de där strama, opersonliga från Ordning och reda. Tråkiga från Bokia eller så köper man hem en som inte används. En kalender måste tilltala mig iaf. Så nu spanar jag på Ebay. Där finns hur fina som helst.

Kaffekannan är på. Snart dags för veckans andra träningspass. Trevlig tisdag.

♥



Me and my box.


Me and my daddy.


Me and my lemon.


ohhh Herre Gud så surt...


Me and my cow.


<3



beundrar min nappsamling.


Underbara, tokiga och bästasta ungen i världen.

Friends are needed both for joy and for sorrow. 
Samuel Paterson

Våran älskade tös har hunnit att fylla hela 10 månader. Det säger vi GRATIS till. Vilken stor tösabit vi har här hemma. På självaste 10 månadersdagen hittades även 4 tänder i munnen på henne. Lilla gummsan då. Nu är du ju inte en tandlös gummsigumms längre.


Vi älskar dig alla så mycket ska du vet.
Livet utan dig var ingenting.
Livet med dig är allt.





Detta är våran Anelia - 10 månader:

♥Kan vinka, när hon själv behagar.
♥Ger mig smakbitar när jag ber om det. Håller på att lära sig att ge pappa och Nemo också.
♥Vet vem Nemo är och brukar leta efter honom när vi frågar - Var är Nemo?
♥Plockar upp saker till örat när jag säger- Hallå, hallå. Allt ifrån fjärren till våtservetter kan vara hennes telefon.
♥Försöker kamma sitt hår själv.
♥Tycker att leksaker är helt ok men älskar sladdar, skor, dörrar, lådor och fjärren.
♥Har satt upp sig själv. Sitter utan bekymmer.
♥Dricker ur pipmugg och äter 4 måltider/ dag + kvällsslurk innan natti. Käkar macka med leverpastej eller bredbar ost. Fruktbitar osv. slinker också ned. Avskyr banan.
♥Sover sina 12 timmar med få undantag nu vid tandsprickningen och mardrömmar.
♥Är inte blyg för främlingar. Blir dock ledsen när mamma eller pappa inte är inom räckhåll.
♥Babblar jämnt och ständigt. Mycket da-da, ba-ba, maaaa, ti-ti-ti-ti.
♥Gillar inte att sitta i famnen men älskar att åka spårvagn och leka med andra barn bredvid.
♥Är för det mesta en glad prick.








på playdate med kompisen E.


Höstgos i pappas famn.



vill inte ta på mig några kläder, muaaahhhh.


och så kan jag inte läsa heller.


allt är glömt bara jag får gunga. Hej hopp.