pga min familj.


Hur kunde det bli så här?


Först Nemo, november 2004.
Han räddade ju mig.
Det gjorde han!
Från mycket. Från allt.
Lukten av honom får mig att förlora andetaget ett tag.
Min hjälte.




Sedan så kom ju den där lilla.
Vår dotter.

Och hon....
ja hon.



Henne beskriver vi icke.
















Ni vet redan.


De är mina andningsmasker.
Alltid!