Jag har fått lite frågor om mitt yrke som barnmorska och de tänker jag svara på nu när jag ändå är inne en sväng här på bloggen. Ni kan annars gå till kategorin barnmorskedrömmen och barnmorskelivet och där läsa en hel del om min väg till att bli barnmorska.

Barnmorska var något som jag sedan barnsben har önskat att bli. En av mina första minnen är just att jag en dag skulle bli barnmorska och den drömmen kom att hänga med mig fram till den dagen då jag tog emot min trätratt och min barnmorskebrosch.
Många lägger huvudet på sidan och aooooooooar och ohhhhhhhar så fort jag berättar om att jag är barnmorska men jag kan redan här säga att det inte är något gulligulligt och puttenuttigt över det hela. Det är en lång väg och en av de tuffaste utbildningarna som finns på högskolan. Den innefattar mycket blod, fosterrvatten, skrik, tårar, klipp, underliv och en massa andra o-gulliga saker:)

Först läste jag till sjuksköterska och blev klar januari 2006. Därefter behöver man ha minst 1 år arbetserfarenhet som syrra innan det är okey att läsa vidare till barnmorska. Jag tycker dock att det är viktigt att bli ordentligt varm i kläderna inom det medicinska och det praktiska innan man väljer att läsa vidare. Man ska med andra ord inte stå också darra när nålar ska sätta, dropp hängas, katetrar sättas, blåsor tappas, sår läggs om, medicin blandas, patient förberedas inför en akutoperation osv. Där måste du som barnmorska vara rapp och snabb.
Jag började läsa till barnmorska under augusti 2008 och blev färdig den 15 januari 2010. Barnmorska är det enda yrket som specialistsjuksköterska där du har ännu en legitimation förutom sjuksköterskelegitimationen.

Det har sedan länge pågått en kamp över arbetssituation och lönerna. Men sedan ca 1 år tillbaka pågår det en gigantisk kamp för detta och drivs bla av fb gruppen: Nu är det nog. Gruppen har bl.a. synts och hörts i media. De har haft möten med Filippa R och det har medfört att ingångslönen för barnmorskor har ökat på sig och en ny förlossningsavdelning har öppnat upp i Stockholm som heter BB Sophia.
Det som kvarstår är att vi som varit med i gamet, dvs arbetat ett ex antal år INTE är med i denna lönelyft och därmed slutar många bm sina tjänster och söker arbete någon annanstans som bm. Det medför i sig att många nya bm börjar på sina arbetsplatser utan vana och inbitna bm som kan vara där och stötta de.
Speciellt inom BB och förlossningsvården är det tufft. Målet att ha en barnmorska per födande kvinna är en dröm som fortfarande bara är, just en dröm. Det är inte sällan vi barnmorskor kan ha 3-4 födande kvinnor på en och samma gång och samtidigt ha ansvar över patient på intag, sovsalar, efterskötningar av mor och barn, amningar, blödningar, smärta and so on...... Ett riktigt slagfält med andra ord.
Ofta lämnar man över arbetet med hjärtat i halsen och tårar brännandes innanför ögonlocken. En ohållbar situation.
En ohållbar situation inte bara för de födande kvinnorna som bör ha en lugn och fin start som en ny familj. Men också för personalen som riskerar sin egna hälsa men även sin barnmorskelegitimation då man oftast INTE KAN arbeta etiskt och medicinskt riskfritt.
Att en barnmorska oftast inte kan gå på toaletten eller äta sin mat, det är standard men vi har ännu inte kommit på hur vi ska klona oss för att finnas där för allt och alla.

De födande kvinnorna kommer oftast med förlossningsbrev i handen. Kraven på personalen är enorm. Det är förståeligt att de blivande föräldrarna har önskemål över sin förlossning. En förlossning kanske bara upplevs en gång i livet och det borde vara en självklarhet att den upplevelsen ska inledas med trygghet som en stabil barnmorska kan bidra med. Tyvärr bidrar arbetssituationen just till att förlossningar forceras fram. Mammorna tar till smärtlindring då de inte kan ha en närvarande bm hos sig när hon så önskar. Detta kan i sin tur leda fram till att förlossningen måste avslutas med sugklocka, klipp eller yttre press. Kanske måste förlossningen avslutas med akut kejsarsnitt eller Gud förbjude- ett katastrofsnitt!
En barnmorska MÅSTE vara närvarande UNDER HELA förlossningen med tanke på att ett förlossningsförlopp snabbt kan vända från att ha en normal progress till att bli avvikande. Mamman kan bli dålig och även barnet i magen. Att forcera fram förlossningen och inte låta det "normala förloppet" få fortgå ökar riskerna för skador i underlivet.
Det leder till dåliga barn, avvikande CTG kurvor.
Det leder till blödningar, akuta snitt, amning som strular.
Det leder till att den första anknytningen mellan mor och barn fördröjs eller förstörs.
Men det leder också till att många föräldrar utvecklar postpartum depressioner och rädsla över att föda barn på nytt.

Obstetriken är ett område som man kort och gott INTE KAN SPARA PÅ.
Ingenting inom vården bör man spara på egentligen men förlossningen handlar ändå om helt nya liv. Vår framtid. Det är inget löpande band på Volvo där det ska gå fort utan känslor och engagemang. Det är skamligt, skrämmande och fruktansvärt hemskt att vården i dagens Sverige ser ut på detta viset. Det är tack vara barnmorskor och övrig personal som Sverige har minst dödlighet bland mammor och barn - I VÄRLDEN!
Hur är det möjligt att det får se ut på detta viset?
Men vi ska kämpa.
Barnmorska är en av världens äldsta yrken och något jag är otroligt stolt över att få vara.
Tänk att jag är den första som tar emot ett nytt liv.
Jag är den som tar hand om de blivande föräldrarna på MVC.
Jag är den som får guida föräldrarna på BB under barnets första dygn på denna jord.
Jag är den som ungdomar kan gå till när det kommer till sex, samlevnad och preventivmedel.
Jag är den som är med vid missfall, aborter, blödningar, gynekologiska åkommor, cystor, buksmärtor men även den första kontakten som kvinnor har vid övergrepp.

Så därför kämpar vi barnmorskor på.
Vi kämpar för våra kvinnor och vi kämpar för en bra och trygg vård som vi alla har rätt till.
Vi kämpar för att vårt yrke som vi är så stolta över- aldrig någonsin får dö ut.