-When enough is enought-


Publicerat den: 2017-09-16 [03:03:37]

Denna veckan som har varit har varit tuff för mig smärtmässigt. Jag arbetar fullt ut och när jag väl är hemma igen är det som om någon släckte lampan- luften går helt enkelt ut ur mig och det är sängen som gäller med det samma.


Torsdagsnatten var mycket jobbig. Smärtorna på höger äggstock eskalerade och ingenting bet på den djävulska smärtan som strålande bak i ländryggen, låret och till slut under fotsulorna. Till slut lyckades jag dock hitta en någorlunda bekväm ställning och somnade helt utmattad. 


Vaknar med smärtor till fredag och sista arbetsdagen. Blek och trött kör jag till jobbet och gör det jag ska samtidigt som smärtan smugit sig tillbaka och det går inte att parera den med något alls. Det blir till att åka hem 30 minuter tidigare och ta modell starkare i smärtlindringssyfte. Utan resultat. Het dusch utan resultat. Gynakuten är liksom sista anhalten och jag känner mig besegrad om jag hamnar där. Men besegrad fick jag bli.


Framåtlutad och långsamt får jag komma in och berätta åter ingen vad det är jag gör där. Kollegorna vet ju men ändå är det besvärligt från min sida. Ultraljudet brukar ändå inget visa och de klassar det som ett smärtskov i min endometrios.


Hur som. Doktorn tog emot mig omgående pga smärtorna, stigande infektionsvärde, en puls på 140 (pga smärtorna) och var det feber också?.......


Upp i den berömda stolen och kort därpå utbrister läkaren: Men hurredudu. Inte konstigt att du har ont när du gått omkring med den där cystan säger hon och pekar på skärmen.


Minst 5 -6 cm stor cysta och torsionsmisstanke.


Så nu ligger jag alltså här igen. Fastande, med nål i armen och fullproppad på smärtlindring. Det blir till att observera inatt och se vart detta tar vägen. Förmodligen kan den spricka av sig själv (AJJJJJ som fan), eller så får den opereras bort. För en torsion vill jag inte ha och riskera att bli av med äggstock/äggledare. I annat fall kan man bli hemskickad med smärtlindring.


Fan också. 


Endometrios är inte att leka med......




I am going home❤️


Publicerat den: 2017-06-30 [06:15:28]

Next stop: Varna- Galata❤️


Endometrios- ett helvete på jorden.


Publicerat den: 2017-05-22 [20:26:28]

Då var man inlagd.....igen. Skånerresan för mig blev väldigt kortvarig då smärtorna i magen kom smygandes samma kväll som jag kom ned. Natten mellan fredag och lördag sprang jag som en jojo mellan sängen och alla våningar i huset tills jag blev liggande vrålandes av smärtor i soffan. Ambulans in till Lunds kvinnoklinik. Vården där är: No comments.
Hela kvinnosjukvården i Sverige är och nu använder jag mig av snälla ord- INTE BRA ALLS!!!!!!!!!!!!!!!!
Kompetensen finns men väntetiderna är inte av denna värld. Är du inte i princip döende ( och tom då) så får du snällt VÄNTA! Vårdgarantin hålls inte och många gånger får man vänta på jag-vet-inte-vad.
Min remiss för att få göra en laparoskopi skrevs i början på år 2016. Detta är en titthålsoperation där man går in i magen för att se vad som bidrar till dessa hemska smärtor som man har och åtgärdat de om det går. 
Innan dess fick jag prova en massa olika hormoner och starka smärtstillande.
Operationen blev av i september, dvs 9 månader efter att remissen blev skriven. Och det efter att jag tryck på om att få göra denna operation. Lundby sjukhus opererade mig och de var fantastiskt snälla när de INTE informerade mig innan att de saknat teknik till att åtgärda problemen. Så i princip öppnade de upp mig, såg att jag hade avancerad och akut endometrios med en blödande bild, tog flera prover som skickades på analys och därefter stängde mig och skickade hem mig.
På återbesöket blev jag satt på hormoner som ska få kroppen att gå in i klimakteriet (för att slippa blödningar som ger upphov till endometrios). Men ingen uppföljning efter att dessa hormoner sattes in. Jag fortsatte att blöda och det i rasande fart. 
En noggrann uppföljning bör alltid göras efter att en sådan behandling satts in och speciellt om patienten fortsätter att blöda och speciellt om smärtor uppkommer. Men nada.
 
Åkte in och ut på Gynakuten där man smärtlindrande och istället satte in DUBBLA doser hormoner........som leder till att istället för att bli blödningsfri - ökar på blödningarna & smärtorna. Smärtorna är inte av denna värld. Att föda barn var inga problem. Dessa smärtor är 20 ggr värre.
Lundby hade efter att jag ifrågasatte varför de inte informerade mig om att de inte åtgärdat något, skrivit en remiss till Sahlgrenska för en reoperation. Men innan dess måste ett första besök göras hos de och detta skulle bli någon gång i Mars. Jag har fortfarande inte fått något första besök och istället åker in och ut på akuten där remiss efter remiss utfärdas för att skynda på detta första besök.
Första besöket är fortfarande inte gjord och jag får aldrig träffa någon från endometrios- teamet som finns att tillgå här på detta sjukhus.
Min remiss har inte ens blivit registrerad....
Så i princip från det att det beslutades för operation så har de fortfarande inget åtgärdat och det är nu över 1,5 år sedan beslut om operation gjordes. ETTOCHETTJÄVLAHALVÅR😡😡😡😡

Lundby säger att SU ska hjälpa.
SU hänvisar mig tillbaka till Lundby och mitt i allt ska VC också ta över någon slags smärtlindring och de har inget som helst kunskap om vad som är bra att sätta in. Kunskap om denna sjukdom har de inte heller.
Man slänger alltså fram och tillbaka mig som en vante och jag hamnar mellan stolarna. Min chef frågade mig idag vem som var ansvarig läkare och på den frågan kunde jag inte svara på för att jag inte har någon ansvarig läkare.
Det är olika läkare varje gång.
Även läkaren i Lund undrade varför inget tog ett ansvar över situationen.
Ja det kan man ju fråga sig.....

Det är viktigt att fånga upp en endometriospatient och sätta in den på adekvat behandling som FUNGERAR samt RENSA alla härdar innan så att sjukdomen inte avancerar och blir kronisk.
Det är en kvinnosjukdom där kvinnorna förr i tiden sattes på mentalsjukhus. Läkarna ansåg att ingen kan ju ha SÅ ont av att blöda. Fastän denna sjukdom alltid funnits och är förmodligen den äldsta sjukdomen bland kvinnor så blev den erkänd som en sjukdom bara för något år sedan. Hade en man drabbas av detta helvete så hade vården sett annorlunda ut och det garanterar jag.
Smärtorna är inte "lite mensvärk". 
Det är inte bara att ta 2 Alvedon och en värmekudde och bita ihop.
Jag testar i princip allt innan jag dundrar in på denna Gynakut. 
Det känns fruktansvärd hemskt att söka vård på stället där man arbetar. Att möta sina kollegor i smärtor är inte skoj. De flesta är mycket hjälpsamma och fina. Men det värsta är den få skaran som inte ens kan möta min blick och hälsa. Vad tror de ska hända? 
Vad får de ut av att gå med snoken i vädret?
Så nu ligger jag här igen, utan en susning om vad som kommer att ske imorgon eller övermorgon.
Utan en plan och med lite smärtlindring och en värmekudde på magen.

Skit är vad det är.
Livet är sedan länge på sätt och vis satt på Paus- knappen.
Min man är världens bästa. Utan att klaga fixar han och står i samt underhåller och stöttar Nelly i det här❤️ Hon blir så ledsen och rädd mitt i allt detta. Här om dagen ville hon inte att ambulans- teamet skulle ta med mig och jag glömmer aldrig hennes fina, lilla & söndergråtna ansikte😰😰

Vänner har jag i princip slutat att umgås med. De få vi umgås med är insatta i det här och vet att jag helt plötsligt inte kan dyka upp på något planerat eller hamnar i soffan mitt under en middag. Pinsamt . Men vad mer kan jag göra än att fortsätta kriga för rätt hjälp och stå upp för mig själv.

😔😰😔

Hittade denna text på nätet som summerar hur det är att leva med denna skitdiagnos:

1. Har du provat att ta Alvedon eller Ipren?
No shit, Sherlock! Att jag inte tänkt på det!

Så klart har jag testat Alvedon och Panodil och Ipren och Pronaxen och Diklofenak och alla andra receptfria värktabletter. Jag har också testat långtidsverkande Alvedon och Orudis Retard och Paraflex och Citodon och Tramadol och Oxycontin och Morfin och fler mediciner än du någonsin har hört talas om.

Oftast äter jag inte bara en sorts värktabletter utan en ”cocktail” (noga utprovad av läkare) för att ens börja lindra min smärta. Det finns en anledning till att jag blir inlagd varje gång jag har mens – värken är så svårt att jag inte kan smärtlindra den hemma.

2. Det syns ju inte att du är sjuk, så då kan väl det inte vara så farligt?
Bara för att jag inte ser sjuk ut, betyder inte det att jag inte är sjuk. Det är min stora paradox. Och det gäller inte bara endometrios. Det finns många sjukdomar som inte syns utåt, som är osynliga.

Det finns flera anledningar till att det inte syns:
När jag mår som allra sämst, ligger jag hemma i sängen eller på sjukhus. Antagligen träffas vi inte när jag mår som sämst.
Bara för att värken inte syns, betyder inte det att den inte är svår. Jag har fått lära mig att hantera värken. Ibland kör jag på, fast jag egentligen inte orkar.
Ibland är det en försvarsmekanism att dölja värken och tröttheten. Det kan vara viktigt för mig att få känna mig ”normal” och inte tänka på att jag är sjuk hela tiden.
Antagligen kämpar jag mer än du anar, så snälla spar mig de kommentarerna.

3. Det kunde vara värre. Det kunde vara cancer.
Nä, endometrios är inte livshotande. Det är inte cancer. Men det är jag som måste hantera den dagliga smärtan, vilket är illa nog.

Endometrios påverkar mig varje dag. Smärta, trötthet, biverkningar av mediciner. Dessutom tvingas jag använda mig av mediciner som används vid cancerbehandlingar, för att överhuvudtaget kunna gå upprätt.

Det finns alltid de som har det värre än mig – men det finns oändligt många fler personer som har det bättre än mig också! Det går inte att likställa sjukdomar. Det går inte att likställa olika personers upplevelser av olika sjukdomar. Tänk på det.

4. Jag känner en tjej som har endometrios och hon mår bra.
Och jag gläds med henne. Verkligen. Men hon är inte jag. Förstå mig rätt, jag älskar solskenshistorier – det får mig att känna hopp – men du kan inte förutsätta att allas endometrios är som hennes. Jag är jag och min endometrios är fruktansvärd.

Troligen har hon en lindrig variant eller så har hon hittat en hormon- och smärtbehandling som fungerar för henne. Endometrios är en så individuell sjukdom och ingen kvinna har exakt samma symtom eller i samma utsträckning.

Dessutom kanske du inte vet om hennes enda symtom är infertilitet. Hon kanske har försökt få barn i flera år och mår dåligt över det. Du vet aldrig hur endometriosen påverkar olika kvinnor, så förutsätt inget.

5. Jag skulle också vilja vara hemma från jobbet mer.
Tro mig. Det vill du inte.

Du tror alltså att jag bara ligger hemma och softar när jag är borta från jobbet? Synd att göra dig besviken, men när jag är hemma från jobbet kommer jag inte ur sängen. Jag ligger antagligen och kvider och kan inte röra mig av smärta. Eller så är tröttheten så extrem att jag inte kommer ur sängen av den anledningen. Eller så ligger jag på sjukhus.

Tro mig. Jag skulle gladeligen jobba alla dagar du jobbar – för det skulle innebära att jag var frisk.

6. Jag har också mensvärk.
Jaså?

Måste du vara hemma när du har mens? Är du sängliggande när du har mens? Svimmar du av smärta när du har mens? Kräks du av smärta när du har mens? Hjälper inte vanliga värktabletter när du har mens?

Har du svarat ”nej” på dessa frågor tror inte jag att vi upplever samma slags smärta vid mens.

Mensvärken vid endometrios kan vara extrem (observera att eftersom symtomen är så olika, finns det kvinnor som inte har problem med mensvärk fast de har endometrios). Jag blir inlagd varje gång jag har mens. Sorry, du kanske tycker att din mensvärk är jättejobbig – och det kan den kanske vara – men snälla, klaga inte på den i närheten av mig.

7. Skaffa barn, då går det över.
Ja, endometrios kan bli bättre efter barn – men, då också gäller det att du kan få barn.

Endometriosen lättar ofta under graviditeten. Det finns kvinnor som inte har besvär av endometrios efter att de fått barn. Det finns kvinnor som fått tillbaka sina problem några år efter att de fått barn. Det finns också de som har besvär under hela graviditeten och det finns de som får tillbaka sin endometrios omgående efter att de fått barn.

Det går inte att dra alla över en kam. Tänk också på att du riskerar att trampa på flera ömma tår, om du slänger ur dig att det bara är att skaffa barn.  Alla kan inte bara ”skaffa barn”.

8. Vänta tills du föder barn, då vet du vad smärta är.
Vet du? Det tror jag inte på.

Jag kan ärligt inte föreställa mig hur något skulle kunna göra mer ont än mina endometriossmärtor. De kvinnor som har haft turen att få föda barn, beskriver ofta smärtorna som just förlossningsvärkar. En del säger till och med att förlossningssmärtorna inte gjorde lika ont som endometriosen.

Om du fött barn, rekommenderar jag dig att föreställa dig dina förlossningssmärtor. Tänk dig sedan dem – varje gång du har mens (och ägglossning). Tänk dig sedan att du nekas smärtlindring (ingen epidural, ingen lustgas). Tänk dig att du tar morfin och att den inte hjälper nämnvärt. Eller ännu värre – tänk att du bara erbjuds Alvedon (se nr 1). Då har du verkligheten för oss med endo.

9. Smärtan sitter i ditt huvud, du inbillar dig bara.
Har du röntgensyn? Nej, vad dum jag är – då hade du kunnat se in i min buk och sett alla mina blödande härdar. Hur mina organ sitter ihop med varandra. Nej, endometrios sitter framför allt i buken. Men det är klart – har du röntgensyn kan du kanske se endometrioshärdar i hjärnan hos någon kvinna. För det finns det också.

Om du tror att jag inbillar mig alltihop så ber jag dig att tänka om. Jag ska inte sticka under stol med att långvarig smärta kan leda till depression, men det betyder inte att jag inbillar mig smärtan. Den är i högsta grad verklig.

10. Har du provat att dricka avkok från tistelblommor vid fullmåne och sprungit baklänges fem varv runt en ek med ett kråkbo på huvudet (eller infoga valfri oseriös alternativ behandlingsform)?

[Tystnad. Medan jag undrar om du är dum på riktigt.]


Vi bygger hus❤️


Publicerat den: 2017-05-19 [17:39:15]

& flyttar om ca 1 år.

Etapp två på Äppleträdgården i Ruddalen är äntligen igång och vi fick äran att bli dragna under lottdragningen för att få köpa ett av husen. Många intresserade och det förstår jag ju.
Under tiden som etapp ett byggdes har intresset funnits men bygget kom aldrig igång och istället blev jag en tjatiga kvinna som skickade mail efter mail till gänget som har hand om bygget. Men nu är det igång och jag/vi flyttar äntligen "hem" till Frölunda igen. Vi trivs väldigt fint i vår Bokskog men geografiskt känns inte Hisingen rätt, iaf för mig. Bil behöver man för princip allt och allt tar tiiiiiiiiid. Nu blir det i princip några minuter till Frölunda torg, bibliotek, badhus, gym, skola, jobb och bäst av allt- min mamma och pappa. Tycka vad man tycka vill men för mig är det viktigt att ha närhet till de. Visst tar det 20 min med bil hem till de nu men alltid måste dessa anpassas beroende på trafiken. Nu när Nelly elly växer så vill jag att hon har nära till de alltid. Från huset ser vi till deras lägenhet och hon kommer gå på en bilfri väg hem till de❤️
Det är gott att kunna hjälpa de när de är i behov av något och extra bra med passning av Nemo. Bäst är att ha de till hands nu när min mage är så pass sjuk och operation två inväntas.

And also I Love Zucchero❤️
Haydå


-Knocks you down-


Publicerat den: 2016-12-18 [21:41:37]

Sometimes love comes around
And it knocks you down
Just get back up
When it knocks you down.

[well I Love you so so]


-Redan 6 år har du hunnit att fylla vår älskade dotter-


Publicerat den: 2016-12-06 [02:30:29]

Nelly Elly fyllde 6 år i söndags. Sex långa år har hon funnits i våra liv och gjort varje dag mer än fantastisk. Vi har sett henne födas fram i denna värld genom smärta, tårar, glädje pch lycka. En liten plutt på 2775 gram och 49 cm lång som valde att anlända mitt i natten den 4 december kl: 00:32. Ute var det kallt och snön hade lagt sig över gräs och vägar.
En liten plutt som idag inte är så liten längre. Från en hjälplös fågelunge till en "stor" sexåring som är så nyfiken på vad livet har att ge.
Nu går hon i förskoleklass och älskar att skriva, försöka läsa och att lyssna på sagor. Mest av allt i denna värld så älskar hon Nemo och alla sina gosedjur. Om man tar in henne till en leksaksbutik där hon får välja en leksak så blir det alltid ett gosedjur. Hon har så många gosedjur att det går att fylla ett helt hav med de 😂 Hennes dröm är att en dag bli veterinär.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet så visar jag ned mig bredvid henne i sängen och tackar Gud och alla högre makter för att jag har fått äran att få vara hennes mamma.
Jag ser fram emot att följa hennes resa från en liten flicks till en vuxen kvinna. Och jag hoppas att hon bygger upp förtroende för mig som förälder där hon alltid kan komma och dela med sig av saker som tynger hennes axlar. Jag lovar på heder och samvete att försöka att inte döma henne utan LYSSNA och helt enkelt vara den bästa mamman som går.
Vi kommer aldrig vara inom samma kompisgäng.
Jag är först och främst hennes mamma! Däremot hoppas jag att vi ändå kan vara så pass nära att hon inte känner rädsla över att jag kommer att döma henne över saker och ting som kan hända i detta liv. Jag hoppas att hon kan bygg upp så pass stark tillit till mig och aldrig vara rädd för att dela med sig av problem som kan uppstå.

I lördags kom många vänner från klassen och en hel del från kompiskretsen för att fira vår flicka. Hon sken av lycka. Så nu har vi "lilla tonåringen" här hemma. 6 års åldern kallas tydligen för det 😵😬😳 och jag börjar förstå varför 😛😜😄


Vi älskar dig så Nelly Elly❤️
Vår makalöst fina flicka med de sötaste smilegroparna och de vackraste ögonen❤️


-Dreams coming true-


Publicerat den: 2016-03-25 [20:36:59]

I höst åker pappa och jag till Verona för att uppleva Zucchero live under en av hans konserter. Men jag kunde inte hålla mig för att beställa biljetter till Night of the proms där Zucchero medverkade med några av sina låter, bla Senza una Donna ❤️
Förra helgen åkte maken och jag upp till Stockholm och jag fick ÄNTLIGEN se Zucchero för allra första gången. Tårarna rann för fullt och jag var i extas under hela konserten och flera dagar efteråt. Vår bröllopslåt framförs av honom (Diamante) och jag har växt upp med hans musik. Resan i höst kommer bli magisk🎤🎧🎼🎵🎶🎹🎩🎩🎩🎩🎩🎩🎩🎩🎩🎩🎩








Under Night of the proms medverkade även Jill Johnsson, Simple Minds, Lisa Standsfield osv❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️












-Just get one-


Publicerat den: 2016-03-02 [23:19:39]



Jag tror bilden kan tala för dig själv 😂


-Yoga & vår i luften-


Publicerat den: 2016-02-27 [14:47:14]

Mitt första yogapass och jag är fast. Något drastiskt måste ske för mig inom träningen annars går jag aldrig dit. Hittar bara på en massa ursäkter och så går dagarna och helt plötsligt har flera månader passerat utan att jag dragit mitt SATS kort en endaste gång. 
Nu är det nästan ett halvår sedan jag gick över till att äta helt vegetarisk kost. Detta för att se om sömen blir bättre och se där - kroppen mår så mycket bättre och har även minskat en del i omkrets av att bara sluta käka kött. Sedan 2013 så kan jag räkna tillfällena som jag druckit lite alkohol. Sömntabletter var år och dar sedan jag använde. Skönt!
Nu vill jag tighta till mig igen och får helt enkelt inse att det som pushar igång mig och håller mig motiverad är just träning i grupp. Enstaka tillfällen kan jag träna själv men annars är det gruppträning som gäller. Träning ska vara roligt annars kan det kvitta........
Så fort träningskläderna är på så känns allt så mycket lättare så det gäller att komma över den där "jobbiga tröskeln" och just do it!
Jag får helt enkelt klä på mig träningskläderna så fort jag vaknar upp.


Trevlig helg❤️

Kaffe i solen.

Vårkänslor.





-Nu får det vara nog-


Publicerat den: 2016-01-07 [20:43:23]

Idag fick vi hem vår dammsugare igen. Nemo är hemma efter två nätter på djursjukhuset. Han har varit magsjuk eller slickat i sig något utomhus och inte kunnat behålla något och haft så ont i magen. 
Det är inte förstå gången han ligger inne för det heller. Igår dammsög han hela rummet på sjukhuset när jag kom på besök. Han letade efter käk. Men värst var nog när han hade en halv sandlåda i buken och fick opereras akut...... Herregud denna hund alltså. Får det aldrig vara nog nu?
Han har blivit väldigt noga med att gömma mat på sista tiden. Det är ofta han står och försöker "gräva ned" korvbitar lite överallt hemma och roligast var nog när han stod vid julgranen pch försökte gräva ned sin korv😂

Jaja, han är hemma nu iaf vår lille prins och jag försöker kurera mina söndergråtna ögon. Alla ultraljud och röntgen visar på inga avvikelser och cancern håller sig borta. Just nu iaf.

Tack Gode Gud!








& så avslutar vi med mina mål för 2016
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.













-Galata, I Love you-


Publicerat den: 2015-11-24 [21:56:52]


Man kan väl säga att huset i Galata är färdigt. Huset har genomgått fasadbyte, från att endast vara klädd i tegel har huset nu en fasad. Taket är bytt och det är värmeisolerat under. Vår balkong (högst upp)  har ökat på längden och den har nu tjockt glas istället för metallräcket som den hade innan. Ovanför balkongen finns även ett tak så att vi kan hänga ut tvätten utan bekymmer när det regnar. 

Vi kommer behöva nytt staket och trappuppgången behöver fräschas upp. Dörrarna skall bytas och vi behöver en ordentlig ytterdörr i entrén. Så småningom ska köket göras om och även badrummet. Jag är så glad över mitt fina barndomshem❤️


In progress.......






Här är resultatet.




-Halvvägs-


Publicerat den: 2015-10-16 [23:08:35]

Nu har Nemo gjort sin 3 strålning av 6 totalt. Hans sår på munnen har nämligen fått opereras tre gånger inom loppet av 8 månader och det är ju ohållbart att ha det på detta viset. 
Lätt strålning i kombination med läkemedel ger en god prognos enl veterinären. Mycket möjligt att han kan leva tills han blir lastgammal och dör av ålder istället för denna cancer. Men det är något ingen någonsin kan veta. Just nu har han inga andra utväxter vilket djur oftast har pga denna cancersort. Utan hans cancer har hållt sig lokalt på läppen/käken. Så nu strålas han för att demolera och skicka dessa cancerceller åt helvete. 
Det är endast i Jönköping det går att göra denna behandling då kliniken är den enda i Norden som har denna utrustning, så vi är i de bästa händer och gör det bästa för Nemo. Så länge han inte lider och är sitt vanliga jag så fortsätter vi. Det som är underbart är också att försäkringen inte täcker en krona så vi får bekosta denna dyra behandling själva. Vilken tur att jag har en mamma och pappa som delar alla kostnader med oss❤️

I övrigt är han precis som innan tack och lov. Jag ber till högre makter att det får förbli så för just nu befinner jag mig på bristningsgränsen av oro.
Jag orkar inte vara så orolig mer.
Det gör så ont i mitt hjärta❤️

Hej mamma😍

Har du glass?

En glasspinne duger det också 😂

Om jag ställer mig här och glor så kanske någon kastar en kotlett till mig...... eller inte.









-very often-


Publicerat den: 2015-10-13 [22:40:40]






❤️smärtan är svår att bli av med.


-Zucchero here we come-


Publicerat den: 2015-09-17 [22:23:51]

ÄNTLIGEN!!!!!!! En dröm som kommer att bli sann, bara vi alla mår bra och har hälsan i behåll. Förvisso är det om 1 år men det kommer att ske. Min älskade pappa har fyllt 60 år och fått presenter. Presenten av mig och familjen är Zuccheros konsert på Arena i Italien. Närmare bestämt i Verona. Romeo och Julias stad. Under 3-4 dagar kommer jag och pappa att vistas i Verona och äta god italiensk mat. 
Vi kommer sitta på tavernor och dricka vin. Vi kommer att gå och se Julias balkong, hennes grav och förhoppningsvis besöka huset. Vi kommer att se Gardasjön och bara vara far och dotter. Zuccheros konsert kommer att bli av den 20 september så att det blir förmodligen att flyga den 19 i så fall. Det kommer att bli makalöst underbart. Fantastiskt ❤️ Zucchero är italienare så han är på hemmaplan och de kan jag tänka mig att det blir fart på publiken men det brukar alltid dansas på hans konserter. 

Tyvärr går det inte att boka flyg riktigt ännu men det kommer det också. På konserten så sitter vi allra längst fram❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Tänk att jag äntligen kommer att få uppleva en av mina favoriter. Zucchero har jag älskat så länge och min och Pärs bröllopsdans dansades till Zuccheros låt - Diamante❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
När jag haffade två biljetter allra längst fram så skrek jag rakt ut här hemma. Jag kan säga att de gick som smör i solsken. Snabbt med andra ord men nu har vi de och jag hade en glad pappa på sin födelsedag. Jag hade laminerat olika bilder och när han öppnade sin presentbox så fick han bild för bild gissa sig fram till vad presenten innebar. Duktig var han också👍👍👍👍👍👍👍






Det var nog allt för denna gången.
Imorgon är det fredag och det gillas👍
I helgen hänger jag på Gynakuten. Som barnmorska så att säga😄


Natti natti💤💤💤💤💤💤💤

-Den bästaste mamman i väääääääärlden-


Publicerat den: 2015-09-11 [20:56:31]




❤️


Enligt min fina flicka är jag den bästaste mamman i världen. Det finns inga lika bra mammor som hennes mamma. Ikväll kramade hon mig länge och bedyrade sin kärlek till mig. Tack min älskling❤️ Du är den bästaste av de alla i hela vida världen❤️ 

Jag har arbetat så många kvällar den senaste perioden. Det betyder att jag är den som följer henne till förskolan och därefter träffar hon mig dagen efter. Hon sover ju när jag kommer hem från jobbet och då är det endast jag som kan pussa och krama på henne. Det märks att hon saknar mig när vi ses så pass sällan. Vi har valt att samsova alla tillsammans så vi iallafall kan vara tillsammans nattetid💤💤💤💤 Då har jag tillgång till henne alltid❤️

Jag minns när vi höll på med sömnmetoder och hur viktigt jag tyckte det var med rutiner och tider och Gud vet vad. Visst är det viktigt med rutiner men det finns gränser och skulle vi ha turen att få fler barn så kommer jag från dag ett att sova nära mitt barn. Det viktigaste är att alla är trygga och mår bra nattetid och är det så att vi mår bra av att sova nära- tja, då så får det vara så❤️

-Hell yes-


Publicerat den: 2015-09-01 [22:17:03]







-Mannen i mitt liv-


Publicerat den: 2015-08-12 [20:52:16]

Jag ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR den här fina vovven. Han klev in i mitt liv en kall novemberdag. Blott 900 gram, liten och söt. Sedan dess är han en del av familjen och vi alla avgudar och älskar denna fina krabat❤️

















-Jasså-


Publicerat den: 2015-07-26 [09:24:16]


❤️


-Dagar som dessa-


Publicerat den: 2015-07-10 [21:35:10]


❤️


❤️



❤️


❤️


❤️


❤️


❤️


❤️


❤️


❤️


















-Överallt andas dessa minnen-


Publicerat den: 2015-07-04 [14:00:00]

Jag sitter tidigt tidigt och tittar på när det blir morgon i min fina Galata.
Det är så många minnen samlade i detta område. Varje gata har sin historia.
Här i korsningen nedanför låg jag bara några år gammal och smutsade ned mig innan vi skulle iväg på fest. Gatan ovanför rymde jag till för att åka rutschkana och gunga istället för att gå till dagis. Jag ser min förtvivlade farmor komma gåendes mot mig med tårar i ögonen och jag ser lättnaden över när hon till slut hittar mig.
Gatan nedanför har vi lekt pantgömme så många gånger. Vid affären bredvid har vi suttit många kvällar med kompisarna och bara varit. På ängen ovanför mitt dagis fick jag min allra första kyss.
Mitt dagis som bara ligger några meter bort minns jag så väl. Jag lekte ju nyligen där ute på gården. Jag minns en gång när jag rymde därifrån (jag var grym på att rymma) och hade tagit mig hem och in hos min faster. Där stod jag i hallen och luktade på farmors kläder. Jag ville egentligen aldrig  till dagis utan istället vara hemma med henne.
Trapporna ned till stranden har jag gått många gånger och skogen där jag och Ivelina drack öl för första gången är bara några hus bort.
Men det finns en gata som framkallar mest känslor. Gatan nedanför centrums hållplats.
På gatan nedanför centrums hållplats bodde Filko.
Filko som kom att bli min allra största och värsta sorg i detta liv. En bottenlös sorg som ibland kommer med påminnelse om att den inte har försvunnit utan finns där, väntandes. Den finns där och dyker upp från ingenstans för att riva upp sårskorpan som bildats ytligt på den värkande själen. Jag tror aldrig att den någonsin kommer att försvinna. Utan den står bredvid med sitt hånleende och bara väntar på att få bilda en ny storm av sorg.
Jag ser honom fortfarande framför mig. Han står här precis nedanför det stora trädet och tittar upp på mig. Det har gått över 12 år sedan sist. 12 år som känns precis som igår.
Lukten. Ljuden. Kvällens vackra tystnad och morgonens explosiva födelse är precis den samma. Det kan ingen ta från oss.
Men hans steg har sedan länge tystnad och han finns inte här i denna värld något mer.
Fortfarande är det som om han är precis runt hörnet. Han kommer att dyka upp när som helst. 
Och om jag sitter här på balkongen bara ett ögonblick till så sker det. Bara en stund till.....
Hur kan livet vara så grymt? 

På gatorna leker idag nya barn. Nya barn går på mitt dagis.
Nya barn upplever sin barndom här i Galata.
Men från och med i år kommer ingenting bli sig likt något mer.
Mitt älskade barndomshem är till salu och det är återigen sorg i själen.







❤️












bloglovin