-Lyckligt lottad-
Publicerat den: 2013-10-25 [09:03:48]
.... ja det får man lov att skriva. Jag är så otroligt tacksam för min lilla familj. Älskar er mer än alla solar, månar, stjärnor & planeter och gånger det så många gånger som det bara går.
Ja och sedan miljoner, biljoner, triljoner gånger till <3
Teddy - 30 år!!!!
Publicerat den: 2013-10-15 [02:39:00]
Jahaja, då var det gjort. Jag har banne mig lämnat 20 någonting och för ca 2,5 timmar sedan fyllt 30 år.
Herre Gud. 30 bast. Vilken ågren jag har haft inför att fylla detta hemska årtal.
Vad kommer ske nu liksom? Är jag gammal nu?
Är det nu livet ska börja ordentligt?
De säger det iaf :)
Ja men Grattis till mig själv.
Tack till mamma och pappa att ni gjorot mig till den personen som jag är idag.
Tack till min familj som alltid ställer upp för mig i vått och torrt.
Jag är lyckligt lottad som får ha alla dessa fina och underbara människor omkring mig.
-Bye Bye SATS-
Publicerat den: 2013-10-10 [03:53:00]
Här om veckan fick jag säga bye bye till SATS efter 6,5 långa år hos de. Det var med stor sorg i hjärtat som jag sa upp medlemskapet, men SATS finns tyvärr inte på Backaplan längre. Istället har jag börjat träna på Nordic wellness och är faktiskt ganska så nöjd me de också.
Ett hejdå är ju inte för alltid heller :) Vem vet när jag väljer att bli medlem igen....
Annars ingenting nytt. Arbetar natt. Igen.
Beställde en söt kaninlampa till Anelia igår. Så att hon inte är rädd nattetid.
Blå är den. Hur fin som helst.
ja det var det de.
-Den stora rädslan-
Publicerat den: 2013-10-04 [00:42:00]
Nu har Anelia funnits hos oss i exakt 2 år och 10 månader. Hon är den STÖRSTA KÄRLEKEN i mitt liv.
Jag älskar henne inte bara till månen och tillbaka utan jag älskar henne så mycket att jag inte kan klä kärleken i ord och meningar.
Kärleken är så makalöst stor och överväldigande och har etsat fast sig så djupt i mitt hjärta och själ att det gör ont att försöka förstå. Kärleken till ett barn är så stor att man behöver få bli mamma för att förstå.
Förr trodde man att man visste. Men jag hade ingen aning.
Min största rädsla i denna värld är att förlora henne.
Att aldrig få se mitt barn växa upp.
Att jag blir ifråntagen min flicka.
För varje dag blir min tjej mer och mer självständig.
Hon leker mer med andra barn. Vill vara ute och springa, klättra och busa. Och för varje dag frigör hon sig mer och mer från sina föräldrar. Precis som det ska vara.
Men min rädsla växer och det växer för varje andetag jag tar.
Att någon ska göra henne illa.
Att hon inte ska få kompisar.
Att hon ska hamna i fel krets, börja syssla med "dumheter".
Att hon ska bli skadad och i värsta fall - att hon ska hamna i " fel händer".
Eller att hon ska dö.
Jag är så rädd över att förlora mitt barn.
Livet utan henne är otänktbart.
Att endast snudda vid tanken får mig att må illa och tårarna väller fram.
Men kanske är detta just det alla andra pratat om innan.
Kanske är detta att vara förälder.
Kanske är detta som de " andra" refererat som - "Att när man får barn som lever man med hjärtat utanför kroppen". För evigt.
-jag älskar dig min fina flicka-
