Så här fint hade vi det hemma igår. Alla är krassliga hemma... Stackars liten som inte varit snorig i mer än några timmar hade det riktigt jobbigt i helgen :( Så idag har jag med hjälp av eldsjälar på AW forumet knåpat ihop goda teer och husmorstips. Hoppas löken under hennes säng gör susen inatt;)

För övrigt är den nya designen nästan klar. Då kommer även jag ta tag i bloggen med nya krafter. Vi ses i veckan.

Hopp på Plikta med finaste lilla skatten!
Jag tyckte nog om det mer än lillgumman;) Vi är hos mor och far en sväng eftersom pappa Pär är på personalfest. Trevlig helg <3

Börjar med att skriva om att jag vet att bloggen ser helt wako ut. Stor överskrift och jag vet inte vad men snart kommer ju en ny design upp och då kommer det bli bättre får vi hoppas.




Alla håller ju på att ” knåpa” ihop sina förlossningar 10 minuter efter att de små har kommit till världen.
Jag valde att göra det ett år senare.
Spännande ha. Oppa …

Nä men egentligen vill jag inte skriva om dagen då Anelia kom till världen eftersom det gick bra och mer behöver man inte veta. Det som hände på rum 5 på Östra sjukhusets Normal förlossning bör stanna där. Journalen är det ju sekretess på och därifrån kommer jag inte att citera överhuvudtaget.

Jag tänkte sammanfatta  förlossningen från MIN syn.

Klockslag.
Kissepauser.
Lustgasanvändning.
Spruta i ryggen, osv. får höra tillhöra min journal.

Det som kommer nedanför är mina tankar.
Mina känslor
Det som jag kände där och då och fortfarande kan minnas.

Natten innan vi åker in:

Min svärmor och hennes make är hemma hos oss den 2 december. Vi  käkar middag. Eller vi och vi… Jag går mest omkring i lägenheten.  De andra äter och jag går ut och in i köket, vardagsrummet. Kan inte sitta still. Ler för att lugna och säger att det bara är som det ska. Så har har det ju varit sedan vecka  minus 30…

Jag och mannen min lyckas posera framför några kort som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, från min sida dårå. Flodhäst hej!

Dagen vi åker in:

Manne sover. Kvinnan hans går omkring i cirklar. Vår lägenhet är så fin att man kan gallopera från vardagsrummet till köket till badrummet och så göra om samma sak igen. Jag spatserade sådär hela natten och hade ett jävulskt leende på läpparna. Att ligga gick inte att tala om.

Mannen gick upp runt halv 5 för att åka till jobbet.
Han kom aldrig dit.

Jag propsade på att han skulle åka och att det bara var förvärkar som det alltid hade varit, men han ville stanna. Såg orolig ut. Och djupt inuti mig så VISSTE  JAG!!!

Som barnmorska så stoppade jag i mig två fingrar för att känna min status. Jag visste ju på ett ungefär att det inte var dags. Yttersidan var på plats och endast en cm öppen. Jag låg i vår säng och pillade vår flicka på hjässan. Bissart jaaaa… Men sådan är vi, vi morskor.

Ville inte åka in. Visste ju vad som krävdes men efter 9 månaders kräkningar och 8 -9 kg viktuppgång och nada sömn så tänkte jag att det vore skönt att få något som underlättar. Därför åkte vi till mitt jobb för att kolla vad de hade tänkt sig.

Vi fick världens FINASTE HJÄLP av de finaste på avdelningen. De som tog hand om oss där och då kommer alltid finnas i mitt minne. Fina, fina kollegor. Så underbara barnmorskor och så professionella och hjälpsamma.

Jag visste ju MIN EGEN STATUS. 
Att det endast var 1 cm öppet och det bekräftades.
Läkaren som kom in slängde på mig några piller och sa så här:
Gå hem och vila min vän, så här kan du ha i några veckor till….

Jag bröt ihop.
Ja hon sa att så här kan det vara i 3 veckor till…

Nej, så här kommer jag inte att ha i några veckor till eftersom jag VET att det är på gång och FÖRVÄRKAR känner jag till.Herre Amelia.
Jag höll på att förlora mitt barn i vecka INGENTING  pga av DEToch NU VET jag att det är på gång din jäkla *****. Men så sa jag så klart inte.

Vi får åka hem:

Tyckte kanske att man kunde få gå en runda som det görs med många andra men vi åkte hem.
Ordern var att smärtstillande skulle få mig att somna…

Istället för att somna fick jag mer ont.
Redan i bilen på väg hem.

Hemma.
Hysteriskt.
Har aldrig hört sådan vrål från mig själv.
Pär fanns där.
Hjälpte till.
Jag var helt otydlig.
Gick in i mig själv.
Gjorde mig redo att avlida. Det kändes på riktigt att jag skulle brytas sönder i mitten och att mina kroppsdelar skulle ligga där i sängen som en skräck scen.
Jag såg framför mig, hur mitt huvud och min bröstkorg var för sig och resten av kroppen låg ensamt…
Så ont gjorde det.

Pär ringer förlossningen igen. Han säger klart och tydligt att vi kommer NU.
Så här ska det inte behöva vara i tre jävla veckor.

Jag ilar till bilen. Kan inte ha bälte där bak. Ser Liseberg framför mig och alla snubbar som kör så fint bredvid. Just där och då ville jag peka mittenfingret åt dem…

Framme är vi väl mottagna som vanligt på Östras normal. 
Jag är mer öppen och vi blir inskrivna.
Lustgas kopplas in och jag är berusad. CTG kurvan är dålig.

Det beslutas om att ta hål på hinnorna så att man kan sätta en elektrod på Anelias huvud och på så sätt följa hennes hjärtslag.
Smärtan är obeskrivlig.

Jag tar ryggbedövning. Förälskar mig i narkosläkaren som för övrigt var en välkänd kvinnlig sådan : ) Därefter spelar vi yatzy, fia och vi käkar kexchoklad.
Någon gång där och då slänger jag bort sjukhuskläderna.
Sådant kan jag ju inte föda i. Får på mig mina kläder igen.


Runt innan 00 tiden känner jag på mig själv, slänger mig i sängen och säger till Pär att ringa barnmorskan. Lilla gumman är precis innanför och vill komma ut.

Själva utdrivningsskedet var magiskt:

Det var helt tyst i rummet. Pär stod upp minns jag. Så hade han lärt sig från tv…
Jag minns allt.
Varje ögonblick och varje ord.
Det blev en hel del småskämt och en massa lustgas.

Här tog nämligen ryggbedövningen slut, vilket den ska göra också.
Någonstans, någon två eller tre minuter innan Anelia kom, kändes det som att nu-exploderar-jag-och-dör-därefter-jag –vill-åka-hem-hejdå.
Men jag tog mig samman tack och lov.

Anelia föds:

 
Anelia föds.
Det är tyst på rummet. Jag tittar ner.

Jag hör Pär säga: Oh Herre Gud.
Jag ser ett litet knyte där och då som fäktas men inte mer än så. Ett rosa knyte är det.
Jag frågar om hon mår bra och om det verkligen är en HON.
Tid och rum slutar att existera.


Visst mådde hon bra och jag får henne på min mage.
Här utbrister jag: Herre Gud så glad jag är. Jag är så glad.Jag är glad. Så glad. Jag är glaaaaad :)
Jag ringer min mamma och pappa.
De dansar HORO mitt i natten…

Jag nyper henne i fötterna och hon skriker.
Vi har blivit föräldrar.

Yupp det blir någon kilometers simning idag. Har inte varit på Kulturhuset på jätte länge. Det blir till att prova och se och jag tycker om det lika mycket som i mina yngre år;) Bra för ryggen är det om inte annat. På återseende.

Tänk så mycket kärlek som rymms i djurens hjärtan. Jag måste erkänna att det föll en hel del tårar efter att ha tittat på det här fina klippet ♥

Trevlig helg önskar vi er. Ta det lugnt ute på vägarna och med spriten;)

Ny vecka åter igen ju. Känns ju som att allt upprepas gång på gång på gång på gång... Men det som har hänt är ju att våran lilla tjej håller på att bli en STOR jänta och det är nya saker på gång heeela tiden. Annika som kommenterade på förra inlägget undrade lite om hur det är att ha en 11 månaders hemma. Eftersom du inte hade någon blogg som jag kan svara i kommer här en liten sammanfattning av våran flickas utveckling.


♥Hon säger mamma. Tror inte att hon förstår innebörden men mamma it is & jag är skitstolt.
♥Det babblas nonstop när hon är vaken. Hon älskar att prutta med munnen också :)
♥Hon förstår ordet NEJ. Men bara när hon vill. Enstaka meningar som: Kom hit. Får mamma/pappa smaka. Vart är Nemo? förstår hon. Jag pratar bulgariska och min man pratar svenska med henne. Inga bekymmer.


♥Hon klappar händerna och vickar med rumpan när vi sjunger. Vi måste nog vara hennes idoler just nu :)
♥Fram tills förra veckan ålade hon sig för att ta sig fram. På sin 11 månadersdag började hon helt plötsligt att krypa, bara så där.
♥Hon ställer sig upp i knästående och försöker ta sig upp överallt. Är dock ostabil fortfarande.


♥Hon äter 4 ordentliga mål om dagen. Godnatt vällig får hon runt 19:30.
♥Sover i egen säng inne i sitt mörka rum. För det mesta sover hon 12 timmar utan bekymmer. Under dagen sover hon ett pass på 45 min och ett pass på 1,5 timmar. Något som kommer minskas då hon fyller ett år.
♥6 tänder har tittat fram. Iaf vad vi vet om... man får inte pilla henne i munnen.


♥Hon avskyr att byta blöja eller få på sig kläder. Men älskar att gunga, titta på andra barn och att lyssna på musik.
♥Hon avgudar handväskor. Min sminkväska. Mina parfymer och handkrämer. Sladdar. Telefoner. Fjärren osv är skoj det också.




Ja det är full fart med en tösa som snart fyller hela 1 år :) Varje dag är det något nytt. Jag hade så svårt att förstå att det lilla knytet som vi hade här hemma för bara några månader skulle bli så pass utvecklad. Lika svårt är det att tro att hon en dag kommer att gå och springa här omkring. Att vi kommer kunna samtala med henne.


Herre Gud...





Här är hon några dagar gammal. Mammas lilla get sover så sött.


Lilla gumman har blivit en liten dam :)

bli bättre på att kludda här inne. En ny design kommer även komma upp snart och jag får helt enkelt ta mig i kragen och kommentera inne hos mina fina läsare...

Lillfisen fyllde 11 månader här om dagen och nästa gång det blir den fjärde så fyller hon 1 år.
Helgen är över.
Skittråkigt känns det.

Se vilka fina och stora öron Nemo odlat fram. Jag tyckte väl att han såg konstig ut när jag steg innanför dörren här om dagen;) hihihi.

Nä ikväll testar jag att blogga från min nya IPhone. Hoppas det går att slänga in bilder lite då och då.
Tur är ju att jag inte är den festprisse jag en gång i tiden var. Det hade nog blivit en massa funny inlägg och bilder då skulle jag tro...

Imorgon är det fredag.
Kräftor och vitt vin står på schemat;)
Göttans.

Halloj. Kollar en snabbis till bloggen idag. Så härligt att ni inte glömt oss :) Vi mår bara fint fint. Har haft några dagar med en riktigt mammig liten flicka. Mamma fick inte ens gå in på ett annat rum innan det var höga protester och krokodiltårar. Jag har därför undvikit Mini SATS denna veckan. Jag får ingen glädje av träningen när jag vet att jag kommer mötas av en MYCKET ledsen tjej.





Idag däremot har hon varit sig själv :)Det babblas på. Klättras överallt. Hälsas på allt och alla och hon sover hela nätterna igen (peppar, peppar).




Idag är det tisdag och imorgon onsdag. Dagarna bara försvinner. Känns ju som att det var helg för 1 timme sedan och imorgon är det redan mitten av veckan. Jag själv kör järnet på SATS ska ni veta. Det nyaste som jag kör på nu är dans, dans, dans i mängder. Det är Sha´bam & Zamba som är favoriterna. Spinning & core är fortfarande favoriterna. Kondition och bålstabilitet är ju så viktigt. Speciellt eftersom dessa klasser går på djupet vilket är viktigt för en kvinna som burit och fött barn.



.
.
.



Ja just det. Nu är vi inne i november månad. Lillkorven fyller 11 månader om 3 dagar och därefter ska det firas hennes 1 års dag. ETT ÅR. Hjääääälp. Stanna tiden då... Hon ska ju alltid vara min lilla bäbbis som jag kan gå runt och kånka omkring på. Pussa, gosa och natta.