Det kommer en liten mus... som söker sig ett hus...


Publicerat den: 2012-05-28 [22:00:47]



Våra vänner Liz och Emil har ju fyllt år och vi fick barnledig i lördags så att vi kunde vara med på deras maskeradfest. Jag var en mus. Lite svårt att behålla sminket när det bara rann bort pga värmen men lite fick jag allt till det. Tack vännerna för en fin fest.


Vi gick hem i god tid eftersom lillkorven skulle hämtas hem runt 9 tiden ( pga morsdag och mamma som är florist öppnar buktiken tidigt) men även jag hade ett arbetspass och där behöver man vara klar i huvudet.


- Vi ses älskling...


Publicerat den: 2012-05-21 [21:32:26]



Jag och vår älskade skatt har haft en strålande dag tillsammans. Det var mys med mor-mor så att jag fick lite träning och därefter var det bus med granntjejen som Anelia förövrigt  går på förskolan tillsammans med. En trappa upp bor familjen och jag tackar min lyckliga stjärna över dessa fina människor.
Här om dagen då jag lämnade skatten på dagis hände något fint som fick mitt hjärta att smällta.

Anelia och jag hade precis kommit innanför dörren på förskolan då de andra barnen gjordes klara gör att gå ut. Några av barnen får syn på Anelia och ropar att - JAAA Aneeeeeliaaa är häääääär. Därefter kommer två lite äldre tjejer och tar henne i varsinn hand och vips så är min lill/stora tjej borta för att leka med de andra.

Kvar står jag och ropar lite smått: Vi ses sen älskling. Jag älskar dig.


tiden går så otroligt fort.


Vad ska man prata om nu?


Publicerat den: 2012-05-14 [22:41:34]

Ibland sitter jag och funderar. Eller ja - jag funderar rätt så ofta i mitt liv.
Men eftersom bloggen är på väg att dö så funderar jag på vad jag ska skriva här inne.
Vad ska jag skriva?
Om Anelia?
Mig?
Barnmorskeri?
Maken?
Vardagen?
Vänner?






Vad?











Okey vi tar ett tema dårå. Något jag inte haffat på lång tid.
Vi tar vänner.
oj oj



Vad är vänner?
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
För mig är det fortfarande en lojal, icke dömande människa som tar och GER.
En människa som inte behagar att vara egoist.
En som inte suger ut den andra på positivitet.
Att finnas där i ur och skur är inget påhitt.

För mig är det en vän.
En bra vän alltså.



En som inte suger ut allt man äger och därefter lullar vidare.


Jag vet inte.
Finns sådana kvar?
Jag har endast en kvar.





Är det meningen?
Jag är medveten att en vänskap byggs från båda sidorna, men om inte?





Vad gör man då?
Hur veta?
Hur bevisa?
Hur vet man sina rättigheter?
Och måste man hålla på och spela monopol med något som borde vara så självklart.
Skit, så borde det inte alls vara.
Jag tror att varje individ borde ha klart sina egna mål och därefter sträva vidare...



EN VÄN:

- Är någon som ALDRIG får dina händer och fötter att frysa till is.
- Är någon som ger och tar.
- Är någon som glädjs åt dina framgångar och håller om dig när du gråter, utan att säga ett smack.
- Är någon icke egoist.
- Är någon som finner sig i din vardag, precis som du finner dig i dennes.


För mig är detta en vän.


Vad mer?





Äsh - någon som får dig att må GREAT.
Resten kan...




dra.















En liten lullig grabb utan kulor.


Publicerat den: 2012-05-14 [14:16:05]

Idag opererades vår lille Nemo. Nu är han med andra ord kastrerad. De små kulorna är borta, men det var endast för hans eget bästa. Lille gubben vår ♥ Om några timmar ska vi hämta hem en liten lullig gubbe.


Och jag, jag pluggar. Har fått reda på en mycket mycket BRA sak. Mer om det när allt är färdigt.



Trevlig måndag



Stackars lilla Nemo.


Publicerat den: 2012-05-04 [17:52:15]

Vår älskade lille Nemo har varit dålig hela natten. Inte kunnat ligga alls utan mestadels suttit och verkat ha haft ont. Hans hållning såg mest ut som en ostbåge eller som om han reste ragg. Vi funderade på nacken igen. Svansen. Tassarna och magen. Jag var uppe med honom hela natten lång för att försöka lugna och få honom att sova en blund. Ingenting fungerade.


Så idag åkte vi in med honom till Västra djursjukhuset i Frölunda - som för övrigt är helt makalöst UNDERBARA. Vill ni ha service och bra omhändertagande så kan jag verkligen rekommendera detta fantastiska ställe.
Nåväl. In åkte vi.


Lille gubben fick röntgas och i hans lilla mage hittade läkarna......


.
.
.
.
.
.
.

GRUS.
Sand.
Stenar.

Det har han tydligen fått i sig, när är svårt att säga men så var det. Dumma jycke. Varför har du käkat sådant för?..

Han fick stanna kvar och de satte honom på dropp för att rensa magen men den innehöll även smärtlindring, något som han verkligen var i behov av. Han har blivit röntgad en gång till  för att kontrollera att skiten rör sig åt rätt håll, vilket den verkar göra. Imorgon ska han röntgas en gång till och efter ronden vet vi om han får komma hem eller stanna för ytterligare observation.

Inte nog med det. Läkaren såg även att hans ena testikel vandrat in i buken och bosatt sig där.
Nemo har nämligen endast en testikel nere så denna måste vara hans andra som hamnat lite fel.
I nästa vecka ska han därmed kastreras och bli av med sina kulor. Lilla vännen vår
Men allt sker väl för en anledning, får man väl tro mitt i denna oroliga tid.
Hade inte gruset hamnat i magen så hade testikeln förmodligen växt sig stor i hans mage.
Hoppas bara, att den inte är elakartad utan kan opereras bort utan bekymmer.


Jag går runt runt i en dimma här hemma.
Vet inte riktigt vad jag pysslar med under dagen.
Maken fick komma hem och jag har mestadels gråtit och sovit om vartannat.
Ögonen är uppsvällda och röda. Hjärtat är i tusen bitar...


Vill bara få hem våran älskade Nemo så snart det bara går.
Vill att han ska leva ett långt och lyckligt liv med oss.
Så måste det bara bli. Han var min räddare när olyckan slog omkull vår vardag 2004.
Nu är det vår tur att göra det så bra som det bara går för honom.
Jag KAN INTE andas utan hans silkeslena päls mot min hud..


KOM HEM SNART ÄLSKADE DU.
VI ÄLSKAR DIG.



Ps: Inte nog med det. Dottern fick hämtas tidigare från förskolan. Hon håller nog på att bli sjuker...

blä.



Bästaste vänner.


Sommaren 2011.


Nyfrisserad sommaren 2011.

Att vara hennes mamma.


Publicerat den: 2012-05-02 [13:24:26]

Här är det soligt och varmt.

Om ca 1 timme ska jag trippa iväg till förskolan för att hämta hem min fina flicka.
Därefter blir det kaffe i solen och lek med Lizzan och hennes små. Härligt ♥
Ja, förskolan var det ja. Anelia trivs otroligt bra på sin förskola. Pedagogerna är fina, barnen roliga och hon har utvecklats något enormt mycket sedan hon började där.
Nu går hon mest hela tiden.
Babblar nonstop.
Förstår otroligt mycket och är bara så otroligt mysig att vara med ( för det mesta dårå ).

Hon är inte längre en liten fågelunge som behöver hjälp dygnet runt. Nu är hon en liten flicka som är här och där och överallt. Jag njuter för fullt av att se henne utvecklas till en egen liten individ. Se hennes alla framsteg. Hon är en fröjd och en frisk fläckt i vår familj. Tack min flicka för att jag får vara din mamma♥







bloglovin