…utan dig Nemo. För tre år sedan stod hela familjen samlad runt dig på Västra Djursjukhuset. Jag höll dig i min famn och lät mina tårar falla på din mjuka päls när första sprutan gjorde så att du slöt dina vackra, mörka ögon. Jag tackade dig om och om igen för alla år du hade givit oss. Resterande två sprutor fick pappa hålla i dig. Mitt hjärta hade redan brustit och jag hade inte förmågan att hålla i något alls. Längre. Du var alldeles för sjuk och hade kämpat mot en cancer som gav dig endast 6 månader att leva. Du visade sjukdomen fingret och gav oss nästan FEM långa år till.