Tack min älskade!

Sinnesro.

Nyss hemkommen från ett uppföljningssamtal med både sjuksköterska och sjukgymnast. Älsklingen fick följa med idag också. Det är nog väldigt bra att båda får uppföljning i det hela. Så att vi kan handskas med alla små incidenter som händer då och då under veckan.
Stress. Självhat. Negativa tankar. Självkänsla. Utbrott. Tunga ämnen. Jobbiga att handskas med. Men hej - Vem har sagt att livet är lätt?! Eller hur.
Tack mitt hjärta för allt allt allt. Jag vet inte riktigt hur du handskas och orkar med detta. Många hade lagt benen på ryggen och sprungit långt bort. Men du är ju kvar... Varför är du kvar? Jag älskar dig mer än allt på denna jord. Det vet du hoppas jag. Tack, tack, tack.

Idag skiner åter solen.
Det lutar nog åt en fin dag.

Förstår va du menar gumman,vart grinig hela veckan och tja egentligen vet man varför pga slarv med maten osv.Men som en viss person sa -jag har nerver av stål *S*.Så visstä r man tacksam att dom står ut.Men hoppas allt går bra med dig gumman,Vi klarar det.

Så fint skrivet, hoppas du berättade det för honom oxå :)

Puss på dig älskling, jag kommer stå kvar...don't worry. Hoppas bara att du tar till saker vi pratade om idag och att du verkligen tror själv på att du kan OCH VILL VILL VILL bli frisk.
Å igen, din mamma..du vet vad jag syftar på, kommer ta er närmare varandra och hjälpa till på vägen, de älskar dig, du är deras lilla dotter.
Puss, nu ses vi snart ......jippi!!