Vilken underbar vecka det har varit. Det måste jag ändå hålla med om. Någonting stort har hänt denna veckan och det håller fortfarande i sig. Mer än någonsin. Någonting har vänt. I tankar och handlingar och allt som har med kropp och själ att göra. Med små, små steg har jag börjat äta varm mat och unnat mig saker som jag tycker om utan någon större ångest. Jag undviker vågen för att inte koncentrera mig på siffror, utan jobbar mycket med att acceptera min kropp, äta bra och nyttig mat, unna mig lite gott då och då och träna, träna och åter träna :) Men jag tränar inte för att gå ner i vikt. NEJ! Jag VILL inte gå ner i vikt. Jag har aldrig önskat det. ALDRIG.
Jag vill aldrig mera fasa inför en middag.
Jag vill aldrig mera fundera på vad vi får för mat när vi går bort hos våra vänner.
Jag vill äta med min mamma och pappa och slippa undvika dem. Vi har mycket att ta igen.
Jag ska äta frukost, lunch och middag - varje dag. Ink 2 mellanmål.
Jag ska äta 2 varma mål om dagen utan att känna mig smutsig.
Jag får unna mig lite snacks, godis och vin lite då och då :)
Det jag begär av er är att ALDRIG någonsin kommentera min kropp.
Ni har inte med min kropp att göra.
När jag åter är stark i psyket och tankarna så kommer JAG själv att tala om för er - när ni åter kan säga att jag ser fin ut. I nu läget passar det bara inte. Jag hoppas att ni förstår.
Jag ska lyckas.

Jag ska dränka DET i mat.
Jag ska dränka DET i bra tankar.
Jag ska dränka DET i skratt, positiva ord och tankar.
Jag ska dränka DET jäkla monstret i det underbara livet och ALDRIG mera låta det ta över mitt liv.
För så länge jag kämpar emot och så länge jag svär, skriker och slår DET i min tysthet så blir den allt mindre och mindre. För att i slutet få försvinna. För gott får vi hoppas.
Kämpa på tjejer och killar.
Det finns en väg ut.