Början på ett helvete - del 1.
Publicerat den: 2010-09-13 [20:37:51]
Torsdag den 2/9 bestämmer vi oss för att åka int ill Golden Sands för att spana in utbudet av den fina shoppingen. Vilket betyder att vi spenderar hela dagen med att gå gata upp och gata ner. Pruta, handla och dricka kaffe. Vi åker olika bussar för att ta oss hem till Varna där vi tar en tur runt hela staden - eftersom det inte alls räckte med en hel dag på gatan i Golden :) Ja just det - vi kånkar hem en hel barnvagn också.
I min mage molar det på som vanligt men växtvärk är ju vanligt... Absolut.
På natten mellan torsdag och fredag kunde jag inte sova.
Inga panodil och ingen varm dusch i världen kunde stilla aktiviteten inne i magen.
Det gjorde ont. Men hur mycket ont är farligt ont så pass tidigt i graviditeten?
Jag hittade inga lämpliga positioner att komma till ro utan gick mest omkring och hasad och flåsade. Men tröttheten gjorde sig påmind och under den tidiga fredagsmorgonen så somnade jag av utmattning bredvid Pär.
Fredag den 3/9 åker Pär in själv till stan och jag bestämmer mig för att knala omkring runt vårat kvarte i Galata. Molvärken består men absolut ingenting som jag lägger så mycket tanke bakom. Jag hinner fika och umgås med en av mina närmaste vänner. Vi gosar med hennes barn och ders underbart söta vovve Briana.
På hemvägen är jag glad och lycklig och tänker på hur underbart det kommer att vara när vi väl får åka hem från BB med våran underbara skatt.
Jag hinner in i huset igen innan molvärken ändar karaktär och tvingar in mig i duschen precis som natten innan.
Ingen lindring.
Massa flåsande.
Dubbelvikt av smärta.
Pär kommer hem och far-mor vill åka in till sjukhuset med mig.
Jag är helt säker på att jag endast är fjopig och löjlig himlar med ögonen men vill ändå göra de till lags...
... och tur är ju det!!!
Väldigt tur.
På sjukhuset Majchen Dom (mammas hus) - som är Bulgariens bästa privat sjukhus för kvinnor.
Vi kommer fram till sjukan - jag, far-mor och Pär.
Jag ställer mig vid disken och flinar. Säger något om lite ont i magen.
Sköterskan ser med det samma att allt inte står rätt till och ringer in doktorn som konstigt nog är chefen för hela stället. Jag får med det samma kliva in på undersökningsrummet och upp i gynstolen.
Status: 1 cm kvar av cervix (yttre modermunnen/tappen - vilket i normala fall bör vara sluten, ca 4 cm). Inre modermunnen är öppet för fingret. Kan töjas till 2 cm.
Total chock!!!
Han förklarar alla termer och jag viskar att jag redan vet vad allt det där betyder.
Tårarna rinner.
Doktorn ber mig ta på mig kläderna igen och lägga mig ner för ett ultraljud.
Far-mor är med mig inne under tiden medans Pär av någon konstig anledning stannat kvar ute i väntrummet bland alla väntande gravida kvinnor.
Skickade jag ut honom?
Varför var han där?
...jag vet inte?!?...
Vad är det som sker?
Allt är en dimma.
Fullständig KAOS.
Ultraljudsdosan förs över min mage och lilla Smulan har en jädrans massa för sig där inne.
Doktorn mummlar om att lilla FLICKAN - "för ni vet väl att det är en tjej, jag ser ju inga pungkulor" har det fint där inne men vill gärna komma ut lite vääääl tidigt.
Far-mor gråter. Tårar av lycka men också av sorg.
Pär befinner sig helt plötsligt på rummet och jag viskar att det visst är en liten dotter vi ska få.
De få minuter som vi befinner oss inne på rummet känns som en evighet.
Jag förstår nästintill igenting fastän kunskapen finns där och jag kan förlösa om jag så skulle vakna mitt i natten.
Men just där och då existerar ingen kunskap.
Där och då existerar endast doktorns ord om öppningar, barn som vill ut och - och- och VÅR FLICKA♥
Helt plötsligt är vi två våningar upp.
Hur hamnade jag där?
Nålar sätts i mina armar. Magnesiumdropp kopplas för att minska på sammandragningarna.
Någon sticker mig i ena skinkan. Smärtlindring får jag höra efteråt. Hade jag vetat det innan hade jag nog kickat ut sköterskan.
Min kusin och hennes kompis dyker upp. Oro.
Någon säger att det endast är 5 min kvar på besökstiden - därefter får inte någon från mina nära och kära stanna. Inte ens Pär som knappast förstår någonting. (besökstiden var nämligen mellan 16:30-17:30)
Helt plötsligt är jag ensam på rummet.
Jag och en till tjej som kom att bli mitt bästa stöd den första hemska natten på sjukhuset.
Tårarna rinner.
Sammandragningarna försvinner inte.
De klingar inte ens av men störst av allt är smärtan och tankarna över att kanske förlora vårat barn.
Timmarna tickar på och snart klättrar jag på väggar och nattduksbord. Hade Smulan varit fullgången så hade jag gärna stått ut. Vaggat. Andats. Vetat.
Vetat om att jag genom smärta och tårar ska få föda fram henne. Precis som det ska vara.
Precis som det borde vara.
Men just där och då var det tårar av sorg som rann.
Det var ju banne mig så jädrans fel.
FEL FEL FEL!!!
Barnmorskorna byter liter efter liter med dropp och kallar till slut in läkaren som vill undersöka mig.
Denna gången är statusen en helt utplånad tapp och öppningen 2 cm.
Jag ber henne mellan tårarna att vara försiktig vid undersökningen och hennes svar till mig var: Tyst på dig, annars blir jag förbannad. Sluta lipa. Varför lipar du?
Jag minns att det svider och bränner i underlivet. Hon har nämligen använt ren sprit på handskarna vid undersökningen. Varför de använder detta veta jag inte...
När undersökningen är färdig säger hon bara: Ta på dig trosorna och gå till din säng. Det finns 50% chans att det blir förlossning i natt.
Jag frågar henne: Vad händer om barnet väljer att födas i förtid och hennes svar är exakt dessa ord: Du kommer att få ett skadat och mongolid barn. Vill du verkligen ha ett sådant barn?
Tunghäfta.
Säger inte ett ord.
Skickar sms till min älskade Pär och han ringer tillbaka.
Senare får jag veta att det är full panik hemma i Galata.
Telefonen till sjukhuset ringer oavbrutet och jag befinner mig i ett töcken pga de där sprutorna och magnesiumdroppet som rann in i kroppen i rasande fart. Det kändes som att hjärtat tickade utanför kroppen. Pulsen var skyhög. Jag var kallsvettig och darrig och yrade där i sängen. ( I Sverige används magnesiumdropp under strikta förhållanden. Då används det med droppräknare och väldigt täta blodtryckskontroller).
Pär befinner sig helt plötsligt på rummet.
Jag ser honom svagt men det skär så vansinningt i hjärtat av sorg.
Han gråter. Jag gråter. Vi får inte vara med varandra mer än 4-5 min.
Natten blir så småningom sakta till dag och Smulan har klarat av att hålla kvar sig i sitt bo.
Fortsättning följer...
Åh hjärtat, det var när Ted opererades då han var fem månader. Inget som hänt nu!! Puss och kram på dig
Herregud vad tur att Lill tjejen ute ville ut där nere! Dom verkar inte riktigt kloka där ju!
Du borde skriva en bok föresten! Du skriver väldigt bra!
Kram på dig!
Nu rinner tårarna på mig, kan inte i min vildaste fantasi förstå SKRÄCKEN ni måste känt! Och vilken jävla kärring till barnmorska, hon borde inte jobba på sjukhus!
Kramar
Vad glad jag blir för din och pärs skull att allt gick bra med lilla smulan som ni nu vet är en flicka ! Vad va det jag sa ?! :D lycka nu till med rehabiliteringen hemma . Ta hand om dig ! Kram <3
Åh herregud,vilken historia som sagt har jag lärt mig en sak är det att inte resa utomlands gravid,den där sköterskan wow herregud.Jag hade flippat efter dom orden hon sa,vissa människor har helt fel yrke.Fy f*n va glad jag är du är hemma och i tryggt sällskap.
Vilken historia!!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din skull att du blev så illa behandlad..
FY!!!!!!!!
Är dock glad att du mår bättre i dagsläget hjärtat mitt.
Men, fy va hemskt! Inte någon inte du inte mina fina fina Teddy ska behöva vara med om nåt sådant hemskt o vidrigt..
Finner inga ord är Fly farande förbannad!!!
Är så glad att du är hemma igen där du är trygg med dina älskade!!! <3
Väntar på del 2...
puss
Oj oj vilken människa!
Hon borde vara obducent om hon nu överhuvud taget skall jobba på sjukhus.
Tacka vet jag våran sjukvård. Speciellt förlossningen Östra Sjukhuset! ;)
Usch vad hemskt, vilken story men det bästa utav allt är att "klarade det" och att NI mår bra nu!!!
Kram
fattar inte att det finns såna människor...!? Hemsk situation och plus att de säger så.
Jag håller tummar och tår att allt ska gå bra.
Usch vad hemskt. Tur att det har gått så bra och att ni är hemma i Sverige igen.
När jag väntade mitt andra barn hade jag fruktansvärt ont längst ner i magen och ryggen och var helt säker på att jag skulle få missfall. I vecka 10 klarade jag inte att vara hemma längre och blev skjutsad till akuten 4 på morgonen efter att ha haft ont hela natten.
Opererad för sprucken och inkapslad blindtarm och 11 nätter på sjukhus blev resultatet.
Bebisen klarade sig och blir 7 månader på torsdag!
Kommer att gå bra för er med!
Och snart (men inte för snart) har ni eran flicka hos er!
Kram
Nä men stackars lilla söta dig!(er)
Vilket rent hel-e ni måste ha tagit er i genom.Hur i hela världen kan man få säga sådana saker som sköterskan sa??? Helt obegripligt.Ursäkta att jag säger det, men helt dumma i huvudet ju!!
Jag blir ju ledsen av att bara läsa om detta.
STACKARS ER!
Så jäkla glad att ni iaf är hemma idag o att du känner dig ok! Du måste vara fantastiskt stark!
Alla kramar i världen till er!O duktiga lilla prinsessan som stannar kvar i magen!
Till något helt annat...
Tusen tacka sötaste du!Älskar o ta kort på våran älskling, men jag önskar jag "kunde" lite mer...
Visst gör de så fina grejer?
Kan köpa hur mycket som helst! hi hi hi
Hoppas verkligen ni har sovit gott
o att eran dag blir så bra den bara kan bli!
Alla tankar till er.
Kramar i massor från oss
Tack fina du! Här vilas det så mycket det går, men Elisabeth är verkligen på hugget att göra det mesta nu. Istället för att krypa så rullar hon rundor. Jag har inga väntetider så det är fritt fram att beställa. Tar det vid sidan om studierna. Hur går det för dig annars?
Kan förstå skräcken du kände inom dig. Jag hoppas att allt är mycket bättre med er och ert barn. Kramar
Usch vad hemskt det låter :(
Tack och lov att du får vara hemma nu och hoppas att barnet hålls kvar ett bra tag till!
Kramar
Hej
Ja vad gör det att det är dåligt väder ute?! Huvudsaken är ju att ni två mår bra:-)
Visst ser man att dem är syskon! Det är det många som säger.
Jag börjar plugga igen 4 oliver, är ledig över jul och nyår och tar examen i juni sedan! Nu är det Anders tur att vara hemma!
Kram
För 10 min sen satt jag och läste min förlossningsjournal.Jag tycker att det fortfarande är jobbigt att läsa den och som vanligt rinner tårarna.
Jag sätter mig vid datan för att kika in din blogg och möts av del 1.. Min förlossningsjournal kommer ju inte ens i närheten av den här berättelsen!
Tårarna bara rinner ner ska du veta!!
INGEN ska gå igenom sådant som du går igenom..ingen
Och den där barnmorskan borde skickas till en artighets/medkänsla-skola...
Vilken grym kvinna du är...tror inte jag hade klarat av det!
Men vad skönt att ni nu är hemma...
Se till att vila så kommer du snart,när tiden är inne ha din lilla skatt bredvid dig. fullgången och vacker!
Tack för att du delar med dig och va skönt att du kommit hem!
Men usch så hemskt, och vilket bemötande. Jag blir så ledsen på grund av hur sköterskan behandlade dig, för mig är de ofattbart. Nog har man hört talas om riktiga "rivjärn" men denna dam tog ju priset!
Tur Teddy att du är hemma igen!
Usch vilken mardröm. Får man verkligen bete sig såd är? Ryser när jag läser din historia.
Hoppas verkligen att allt är bättre nu!
kram
Vet inte vad jag ska skriva, men jag känner igen mig! Måste dock varit hemskt att inte vara hemma i Sverige..
Hur kunde du gå från att vara öppen till att vara stängd och få en tapp på 3 cm? Jag har oftast sällan sammandragningar, men ändå blir min tapp kortare.. fast att jag ligger ner hela dagarna.. KRAM
Vilken historia älskade fina vännen min!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din/er skull att du blev så illa behandlad och att Pär ej fick stanna med sin hustru trots att besöktiden var slut. Blir så arg när jag läsde hur barnmoskan var mod dig gumman. Tack och lov att ni tre är hemma nu där ni får vara ihopp och blir behandlade med respekt och mjukhet.
Puss och kram till er alla tre finasde vännen.
Ps fick sms av min fina pappa i dag. Han mår bättre dag för dag,kommer nog hem på måndag som det ser ut. ler stort nu!
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Vilken historia!!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din skull att du/ni blev så illa behandlad.. Och att Pär inte fick stanna hors sin fru trots att besöktiden var slut hergud lilla gumman. Jag blev så arg när jag läsde om den hemska barnmoskan hur kan hon få vara barnmoska??
Så glad att ni ala tre är hemma i trygheten och där ni blir behandlate med mjukhet och respekt!!
Jättemånga pussar och krammar till er finasde vännen min.
Ps fick sms av min pappa i dag. han mår bättre dag för dag. han flyggs nog hem till Karolinska på måndag. Så glad att få veta detta ler.
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Vilken historia!!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din skull att du/ni blev så illa behandlad.. Och att Pär inte fick stanna hors sin fru trots att besöktiden var slut hergud lilla gumman. Jag blev så arg när jag läsde om den hemska barnmoskan hur kan hon få vara barnmoska??
Så glad att ni ala tre är hemma i trygheten och där ni blir behandlate med mjukhet och respekt!!
Jättemånga pussar och krammar till er finasde vännen min.
Ps fick sms av min pappa i dag. han mår bättre dag för dag. han flyggs nog hem till Karolinska på måndag. Så glad att få veta detta ler.
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Vilken historia!!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din skull att du/ni blev så illa behandlad.. Och att Pär inte fick stanna hors sin fru trots att besöktiden var slut hergud lilla gumman. Jag blev så arg när jag läsde om den hemska barnmoskan hur kan hon få vara barnmoska??
Så glad att ni ala tre är hemma i trygheten och där ni blir behandlate med mjukhet och respekt!!
Jättemånga pussar och krammar till er finasde vännen min.
Ps fick sms av min pappa i dag. han mår bättre dag för dag. han flyggs nog hem till Karolinska på måndag. Så glad att få veta detta ler.
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Vilken historia!!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din skull att du/ni blev så illa behandlad.. Och att Pär inte fick stanna hors sin fru trots att besöktiden var slut hergud lilla gumman. Jag blev så arg när jag läsde om den hemska barnmoskan hur kan hon få vara barnmoska??
Så glad att ni ala tre är hemma i trygheten och där ni blir behandlate med mjukhet och respekt!!
Jättemånga pussar och krammar till er finasde vännen min.
Ps fick sms av min pappa i dag. han mår bättre dag för dag. han flyggs nog hem till Karolinska på måndag. Så glad att få veta detta ler.
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Vilken historia!!!
Blir alldeles rörd här o ledsen för din skull att du/ni blev så illa behandlad.. Och att Pär inte fick stanna hors sin fru trots att besöktiden var slut hergud lilla gumman. Jag blev så arg när jag läsde om den hemska barnmoskan hur kan hon få vara barnmoska??
Så glad att ni ala tre är hemma i trygheten och där ni blir behandlate med mjukhet och respekt!!
Jättemånga pussar och krammar till er finasde vännen min.
Ps fick sms av min pappa i dag. han mår bättre dag för dag. han flyggs nog hem till Karolinska på måndag. Så glad att få veta detta ler.
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!!!!
Tårarna rinner och det gör ont i mej när jag läser din berättelse. Hoppas allt kommer gå bra när lillan väl bestämmer sej för att komma ut. Kram
Herregud, vad ni har fått vara med om! :(
Men JÖSSES... sitter här och har läst din historia och är alldeles alldeles stum...
Så skönt att du har sådant fint stöd av din familj och att du är STARK !! Nu fick du ju även en erfarenhet hur en barnmorska INTE ska uppföra sig !
Kramar i mängder
usch va arg o lessen jag blir..fy vilket beteende den där ssk hade :(
Gud, vad jag hade bråkat med de jävlarna. Trodde faktisk att det skulle vara bättre på privat sjukhus. Du måste kunna anmäla dem för deras bemötande, annars blir aldrig bättre. Skicka ett brev till direktören och gör en lite jämförelse om hur du själv bemöter dina patienter!!! Du måste bara göra det! De förväntar sig mutor, får de ingenting behandlar de dig som skit. Jag blir mkt upprörd att folk mutar dem fotfarande. Du är stark och har bra stöd,kram
