Good:
- samtal med far-mor.
- smärtfri dag? . . .

Bad:
- jobb.
- regn.
- räkningarna.


Återstår till Varna: 2 veckor & 3 dagar.
Dagens låt: Cassie - Long way to go.

Idag vaknade jag upp till en småmulen dag, men vet ni vad?  Jag har inte ont i dag. Inget. Nada.
Det är den mest underbaraste känslan som finns.
Jag kan andas utan smärta, det river inte i magen/strupen, det svider inte varje gång jag sväljer, och jag är inte så där panikhungrig utan att kunna äta en bit.
Det kanske är en bra dag helt enkelt men jag ska verkligen njuta av varje minut idag och gå till jobbet med ett leende - love it!
Nu hade jag tänkt sätta mig med mina räkningar och det känns okey det också. Yes it does.
Sedan ska jag ta itu med tax freen som jag aldrig hann slutföra.
Därefter ska vovvso hem till mina föräldrar och jag köras till jobbet av älskling.



puss på er.

 
Inåtvänd Planläggande Abstrakt Känslostyrd person  

I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag

Inåtvänd		Utåtriktad
Planläggande		Upplevande
Konkret		Abstrakt
Tänkare		Känslostyrd

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut ? även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Testet hittar du här: http://www.zapera.com

Att att att.
Att SAKNA
Att sakna har fått en egen kategori.
Vad?
Varför?
Varför?
Varför?
Att jag pratar fritt om detta.
Att alla inte vet om det . . .
Vet de inte?
Vet de inte, att han inte finns?
Det är konstigt det.
Vi vet ju.
Världen vet ju.
men inte de . . . .
Men ingen vill prata om det.
Jag sitter som förstenad med allt.
Och då menar jag med allt.
Herre Gud där uppe.
Jag återvände till högskolan och pluggade vidare till sjuksyrra 1 vecka efter hans bortgång.
Hur?
Varför?
Varför gjorde jag så?
Press, framtidskrav?
Jaaa. Det var krav.
Det var krav.
Dolda krav fråm familjen. (fastän de bortser från det).
Dolda krav från omvärlden. ( jag så att säga, och kraven vet ni redan var de kommer ifrån).
Krav krav krav.
Jag skulle förbli miss duktig.
Duktig. Med den smärta kroppen, högskolepoängen, och underbara boendet.
Men vet ni vad?
Inget av det . . .
har någon betylse då det kommer till förlust.
INGET!

Nu snart om ca 10 min kommer älskling hem.
Vovvso är helt ifrån sig. Han har suttit på dörrmattan sedan kl 16.... och bara väntat....
-dummer-
men snart så:)
Vi längtar såååååååå!!!!!
Avslutar med är härlig bild igen.
take care

Ush jag blir så trött på Top Model.
Här har vi två tjejer i en iskall bassäng.
En är frusen och måste avsluta eftersom hon drabbats av hypotermi.
Domarna förstod inte varför hon inte talat om det för de tidigare.
Men hallå. Hade hon avbrutit tidigare så hade vi som tidigare hör komentarer som:
" Men vill man vara en Top Model så får man stå ut".
Stå ut för vad?
Jag förstår mycket väl att hårklippning, träning, sminkning, hård träning, hårda utmaningar är nödvändigt. Men så fort det har att göra med hälsan så säger jag fuck off.

Ohhh well - tur att man själv inte är något Top Model.

Kameran krånglar. Datorn krånglar. Jag krånglar.
= Störande.
Varför kan inte allt bara vara montera-upp-färdigt-inget-mer-med-det.
Så nu får jag med andra ord inte upp några bilder.
Och jag som hade tänkt sätta mig med bröllopsboken.
Kanske, kanske inte.
Men först.
Lite mat i magen.
Det var på tiden.

Träningen är över och även "det andra" :)
Båda sakerna gick bra, mer än bara bra. Det gick great.
Jag har fram tills på måndag att fundera på det.
JAG får fundera. Inte DE!!! Underbart underbart underbart.
Vinet är inhandlat, produkter för linssoppan till ikväll och även lite gott till vovvso som blev överlycklig!!!
Nu är det Days of our lives på tv och sedan väntar n varm dusch.

♥T

Angående mitt inlägg om samhället igår natt vill jag förtydliga några punkter som jag håller stenhårt på. Mitt inlägg var absolut inte menad för att smutskasta någon från släkten, utan siktade in sig på mina åsikter och värderingar!

Om jag sårat någon, vill jag från djupet av mitt hjärta be om ursäkt för.

Kort och gott. Jag är ensam barn, kommer ifrån Bulgarien. Jag har bott här sedan 1989.

Mina föräldrar har aldrig levt på bidrag!  Något jag är oerhört stolt över och det tänker jag fortsätta med att hålla fast vid. Tiderna då var mycket svåra, men de tog sig igenom samhället med extra arbete och skola vid sidan om. Två starka människor, 4 starka armar och 4 starka ben. Det var allt de hade.

Jag har alltid blivit bortskämd med kärlek, mat och tak över huvudet. Med det är allt.

Familjen reser sedan länge ner till hemlandet för att kolla läget och få träffa släkt och vänner. Det är bland det bästa vi vet. Semester.

Fram tills jag fyllde 15 år betalades denna semester av mina föräldrar.

Sedan var det stopp med det. Hårdhandskarna började ta form allt mer ? och jag tackar gudarna för det. Med andra ord: Semester = Betala själv.

Jag jobbade som aktivitesansvarig på ett företag under sommaren för att kunna stå för min semester. Där efter följde jobb som att stå och steka burgare, sitta i kassan på ICA i 5 år, binda blommor i affären och jobba som undersköter fastän jag precis var leg. Sjuksköterska osv.

Jag har under min tid på högskolan fått hjälp av mina föräldrar med husrum, el och mat. Men det var deras val att hjälpa mig, något jag är oerhört tacksam för. Annars hade jag tagit LÅN, något 90% av studenterna tvingas göra. Men ett lån är just bara, ett lån.

Ett lån som man betalar tillbaka ? med ränta och hela baletten.

Alltså, studenthem, böcker, resor till och från skolan LÅNAR man till. Man får inga bidrag, som en del verkar tro. Man är berättigad studiemedel på 2200 kr, något som knappast räcker till mat under en hel månad. Men det är något som JAG som student är berättigad till, det är därför vi betalar skatt på 33 % av våran lön . . .

Man får ingenting serverat i detta land.

Det är ingen som bara ger dig något.

Jag som invandrare. Med andra ord. Svartskalle, med ett konstigt efternamn har avsevärd mycket svårare att klara mig i detta samhälla än andra. Då det kommer till att söka lägenhet, jobb osv. Det vet jag och det är inget jag dömer samhället för. Men, jag kräks på människor som inte har en aning om hur det är här att komma och yttra sig om hur bra Skandinavium är osv.

Skandinavium är bra. Jag vet det. Jag har faktiskt bott här i 18 år. Men, det ger mig verken mer eller mindre än mitt hemland. För att jag hade kämpat lika mycket där som jag gör här.

Mina värderingar, de jag håller stenhårt på är och de kommer alltid att vara det här:

Man får ingenting serverat i detta liv.

Innan jag går och lägger mig vill jag bara skriva ner en rad eller två.
Hade precis ett samtal med min kusin som precis som flyttat till Norge med sin mamma.
Hennes mamma ( min faster) som länge haft en önskan om att få bo i skandinavium.
Jag menar - why not liksom?
Min familj och jag har ju fått allt serverat här. Gratis bidrag, gratis jobb och gratis boende. Och skulle vi för allt i världen inte vilja jobba och tjäna egna pengar så kan vi ju få världens bästa bidrag. Eller hur?
ELLER HUR????
Visst, jag håller med kuses argument om att bulgarien inte är lika bra som skandinavium och att man får leva på mindre pengar där osv. bla bla bla. Men I Bulagrien får man lika mycket pengarmässigt för att överleva om man inte har jobba som här. Slut.
Jag och min familj har jobb. Yes I know. Vi har faktiskt bott här i 18 år.
Min far jobbar varje 5-6 dagar i veckan och min mor är egen företagare och jobbar ibland 7 dagar i veckan.
Jag är sjuksyrra med ett konstigt efternamn. Vilket betyder att jobb och lägenhet,  bara blir serverat för mig. just like that, eller hur???
Eller hur var det nu igen???
Det är svårt. Yes I know. Men god morgon liksom.
Men ta mig inte fel nu. Jag älskar mitt hemland Bulgarien och jag älskar mitt land Sverige.
Men jag vill inte ha människor som bara behövt ta av sig ytterskorna för att kliva in i ett nyrenoverat hus, att tala om för mig - The svartskallen. hur det är att leva utomlands.
De har ingen aning.
De har ingen idé om hur det är för mig med nästan 4 högskoleår på nacken att klara mig i detta samhälle.
Det har vait en kamp. Det ÄR en kamp.
Det är en fucking kamp för alla människor i detta land.
Det är svårt. Det är svårt för alla.
Det gäller bara att överleva.
Tjafs, bråk, dåligt humör, skratt, gråt, och livet i sig.
Det ingår.
MEN . . . .
Det är vad DU - min vän - och bara DU - gör det till.
Inget mer med det.
Peace.