Jag älskar obebodda hus. Speciellt hus ute på landet.  Även djupa skogar med stora träd och mossklädda stenar. Jag tycker även om byggarbetsplatser där de håller på att gräva och bygga. Det är något mystiskt med obebodda hus och stora byggarbetsplatser.
Sahlgrenska byggs om jämnt och ständigt om och jag går varje morgon  förbi en gigantsik del av sjukhuset som håller på att byggas om från grunden. Väggarna är kala, verkligen långt ifrån klara. Golvet består av ett stort hål. Byggarbetarna kommer att med tiden skapa något vackert där inne. Just nu är det bara kaos. Samtidigt som det ger mig en sådan frid. Jag kan stå där en lång stund och bara titta . . .
Konstigt. I know. Men det ger mig frid.
Och vem har sagt att jag är som alla andra barn . . .