Att åren kan gå så fort...

Denna sommaren har det gått 6 långa år sedan vi sa adjö för allra sista gången. 6 långa år. Du satt på huk och vinkade hejdå. Jag visade mitt pass på Varna flyglats och vinkade jag med. Det känns som igår. Hittade lite bilder på oss och det som var då. Bilder om en tid som inte ligger finns och aldrig  mera kommer att finnas. Tiden stod still medans jag lät ögonen vandra över konturer och välbekanta ansiktsdrag. Över minnen som skapats och aldrig någonsin kommer att glömmas.



Funderar på att fråga din mamma på det där fotoalbumen som finns inne på ditt rum denna sommar när jag åter åker hem - men vet inte om jag vågar att öppna det. Kanske är det för tidigt än. Alldeles för tidigt fastän 6 långa år har passerat.




Man glömmer nog aldrig den första stora kärleken. Idag är jag glad att jag fick uppleva den.
Goodnight sweetheart.

:P

man måste ju utnyttja sina slavar när man kan ;)

fast min grabb är väl inte till så stor hjälp än, han är ju bara 3,5 år. men det blir hårdträning :D



ha en trevlig helg du med!

Ush hemskt :/ hoppas du mår ok trots allt gumman,tänker på dig!Kram

Heje och tack för tippset!

Ska krypa ner under täcket nu, men gillade din blogg så jag återkommer imorgon för att läsa mer L

Hej! Jo det är skönt att ha en trädgård att vistas i nu under de varma sommardagarna. Lite påtande blir det ju med. Vi känner oss verkligen som hemma, det kändes som "hem" redan första kvällen. så skönt. Dey tar alltid ett tag innan man kommer i ordning ordentligt, har mkt kvar att packa upp. Men har prioriterat att vara ute i solen dessa dagar. Det andra får ta den tid det tar. Snart semester! Längtar! Ha det gott min vän! kramar!

sv; ja det var riktigt mumsigt =) annars allt bra?

du är stark tjejen :D

jo, det är ju ruskigt gott. men socker eller honung behövs ju inte ha :D mums får nog bli en ikväll efter jobbet!

Du skriver så fint o inlevelsefullt om denna fina männsika som var din första, livet är unfair.. Jag tycker du ska våga dig på att öppna det dör albumet, jag vet du kommer klara det för han finns brevid dig när du gör det o håller din hand, för vet du älskling! Han finns med det hela tiden o följer dig så du behöver inte vara rädd :) Han vet,känner din oro,rädsla,ledsamhet..FAST tillsammans med dig så du ska få styrka o kraft att fortsätta o våga göra allt det som känns jobbigt..HAN VET men älskar dig ändå! :)



Ikväll,ikväll,ikvääälöll is the night...jiiihaaa ;)



Puss o kram ses på stan ;)



Love/maja

jag förstår att det är en tung sak att bära med sig, förlusten av sin första stora kärlek som rycktes bort så plötsligt.

det är nog bra att du inser att det får ta den tid det tar, sorgeprocessen är inget man ska eller bör skynda på!



kramar