Så fluffigt är det faktiskt inte.

Det har varit rent ut sagt kallabalik här hemma med en mycket orolig liten dam som inte kommer till ro för något i världen. Endast bilen har fungerat. Och bil har vi åkt.
En massa bilåkande har det blivit.
Ingenting annat fungerar.
Verkligen ingenting.

Det pratas om faser hit och faser dit och jag vet inte vad men det känns som om det är en massa faser HELA TIDEN.
Tydligen ska hon ha kommit på att hon och jag inte längre hänger ihop och därför känner dödsångest. Stackars liten :(



Folk pratar om att njuta och sova när bäbisen sover.
[Våran sover typ nada på hela dagen]
Att tiden går så fort och jag vet inte vad.
Om bäbisbubbla och gulligull och myspys.

suck. Jag vill inte höra på det örat.


När man är MITT uppe i en period där ens lilla älskling inte kan sluta skrika så tickar klockan så jädrans sakta och man själv vill ta sitt pick och pack och slänga ut sig själv från balkongen.
Man vill helt enkelt checka ut från sin roll som mamma och åka till en plats långt borta.
Och DÅ. Just DÅ tänker jag - UTAN att fluffa till sanningen:

- Varför skaffar man fler barn?
- Är det så här det kommer att vara resten av mitt liv nu?
- Jag är en hemsk mamma som inte kan göra mitt barn tillfredställd.
- Hatar hon mig eller något?
- Jag kan inte sluta titta på henne för då gråter hon...
men jag kan inte heller fortsätta stirra på henne för då gråter hon också.

Och så här kan tankarna gå . . . DÅ - när ALLT känns som en svart ridå.




Så idag ringde jag den som jag vet aldrig kommer att fluffa till sanningen utan säga exakt som hon tycker och tänker.
Att det inte alls är så rosa och så mysigt som alla andra säger.
Ingen vågar prata om det bara.
Det är tabu att säga att det känns motigt och jobbigt ibland.
Lika bra att hålla tyst.
Nu är man ju mamma.
Så här är det.
Jag vet att det är så här.
Men man har ju inte blivit en robot för det.
Och jag vill inte veta ATT JAG KOMMER ATT GLÖMMA DET.
För just i denna stund, när bäbisen blir alldeles röd av skrik och mitt hjärta går i tusen bitar - så känns det som att världen håller på att gå under.
...hon gråter & jag gråter jag också.


Min vän berättade att man i sådana situationer bara vill ta en time out och ge bort det lilla livet till någon annan.
Att när den lille en kvart senare bjuder på ett leende så har morsan glömt flera timmars gap och kläng.


OCH.
Och här kommer ett OCH.


Man glömmer tydligen fort.
Skriken tystnar och de vakna nätterna bleknar.
Och sedan kommer tydligen en dag då längtan efter en till liten föds på nytt.



men just nu känns de tankarna si så där en 25 år framåt.

.
.
.

SÅ HÄR känns det JUST NU.
En kvart senare kan det kännas på ett annat sätt.
En kvart senare är en annan tid.


Ps: Våran dotter & vovve är bäst i världen. Jag älskar min man så mycket. Han är världens bästa make och pappa. Ville bara skriva det.

Det är inte bara massa rosa moln och livet är underbart när man blivit mamma, men det är inget man talar högt om (fråga mig inte varför?) ;)



Tur att man glömmer fort annars skulle nog alla bara skaffa ett barn ;)



Stor kram!!!

Jag vet. Har också tänkt hoppa från balkongen under vissa perioder, MEN sanningen ÄR att jag HAR glömt det! Man glömmer det där som kändes som en evighet och bara ibland blir man påmind och tänker; just ja, det hade jag glömt, hade vi problem, ja juuust så var det. Man kommer bara ihåg känslan JAG ORKAR INTE MER. Och i efterhand känns det så futtigt, som en sekund av ens liv.. det som då var en evighet.. Kanske glömmer man, kanske blir man härdad.. jag vet inte... Ingen tröst ,men ville bara dela mina tankar.. Kram! :)

Kramar om Nej det är inte alltid rosa fluff moln och det gör ont när ens barn är ledsen! Och man får visst prata om det! För det är verkligheten. Nu har jag råkat få en snäll flicka men vi har också haft perioder då det har känts jätte jobbigt. Och även om man älskar sina ungar, makar osv så att hjärtat nästan brister på en så behöver man andrum ifrån dem ibland. Det betyder inte att man är dålig mamma utan bara att man är människa. Och du är INTE dålig mamma för att ditt barn är otröstligt. Gå in på en mammas blogg där hon skriver om kolik och allt vad det innebär: http://mariasbebisblogg.blogspot.com/

Hon skriver uppriktigt men samtidigt med humor. Massa kramar från oss. Vi tänker på er!

Oj hoppsan jag råkade skriva att jag har fått en snäll flicka och folk kanske får krupp utav det ;) Så klart är alla barn snälla, det är bara ett uttryck. Kram

Vet precis hur det är. I perioder är det jättetufft och det är en stor omställning att bli förälder och ta hand om ett litet liv 24 seven. Tröttheten gör ju sitt också! Så kände jag med under perioder de första månaderna. O skrek och inget jag gjorde hjälpte. De stackars små har ju ofta ont i magen en del i början och skriker pga det. Tänk, dom e ju helt nya i den här världen och det är mycket som skrämmer. MEN jag lovar! Det är en period det är så sen är det över! Man får försöka tänka så och ta sig förbi det. Efter de tre första månaderna märkte jag ett stort utvecklingssprång då allt blev till det bättre!



Sen undrar jag absolut varför det inte pratas mer om hur tufft det faktiskt kan vara i början. Det är ju ok att känna så. Det gör inte kärleken mindre. Så skuldbelägg inte dig själv!



Många kramar!

Det är rosa moln, men dom rosa molnen innefattar de där också. Bebisen är de rosa molnet inte själva bebistiden. De är en del av bebistiden även om den inte alltid är så underbar. Tycker också att de inte hinner gå långt fören nästa utvecklingsfas står på glänt eller vad man nu ska kalla de. Alice sover dåligt igen på nätterna, förut vakna hon 1 gång om natten nu 3 ggr.. sover 2-3h i taget och jag känner mig trött! De är en ren befrielse att i 1h få komma bort och träna då! Samla tankarna, få träna och ladda med energi!



Måste hålla med om att ett till barn de känns långt borta just nu ^^ Herregud nu är man glad om man får gå på toa ifred - och hur jag skulle hinna ta hand om ett barn till, de är oförstående.



Tänker på er vännen!



Kram kram

vi provade o ge NAN i en vecka. tyckte vi märkte skillnad direkt på henne.

hoppas de blir bättre för er lilla tjej. är jättejobbigt när dem är ledsna =(

Kram på er! Förstår dig verkligen. Det är ingen lätt uppgift alla gånger att vara mamma.

Hoppas det blir bättre för lilltjejen. Har själv en liten prins där hemma som börjat sova dåligt om nätterna och skriker av magont.

Du är bara så otroligt mänsklig och ärlig. Du sätter ord på det alla känner. Det är inte alltid lätt, det är väldigt tufft ibland. Tycker synd om er som har en sådan jobbig period just nu, det sliter något otroligt på en, man blir någon annan än den man egentligen är, man tärs sönder ibland. Hoppas hoppas att det snart vänder för er. Alla tankar! Ta hand om dig!!! KRAM

Godmorgon!(för det hoppas jag verkligen att du har)

Först o främst måste jag bara säga att du är

helt jäkla underbar.Helt fantastisk!

Jag ska inte säga att jag förstår,för det kan jag nog inte riktigt göra.Vi har HITTIILLS haft turen att lilleman är en väldigt snäll o lugn kille.

(spy inte över det nu...)

Men det finns ingen som du som jag uppfattar som så ärlig o skriver om detta som du gör!Jag hade väntat mig allt detta du beskriver med Victor.

Det är ju så här 9 av 10 har det.Med all säkerhet.

Men det ska målas upp så himla gulligt allting!

(det är därför en del tycks tro att typ jag målar upp min rosa lilla värld o bara säger ja ja osv)

De är så olika de små!

Nu bara jag babblar på o jag hoppas du uppfattar mig rätt.Men än en gång så vill jag bara säga att du är helt fantastisk vännen.Verkligen!

Det är säkert svintufft nu under tiden.Sjukt jobbigt.MEN det kommer att gå över.(även om det känns som om kl har stannat...)

DÅ kommer du säkert att bara garva åt eländet!

men just nu är det sjukt jobbigt o jag lider verkligen med er.O tro tusan att damen får lite ångest om hon har fattat att hon inte sitter ihop med dig.Du är ju den finaste o bästa!



Tänker på dig massor.O önskar att det vänder snart.

Gärna nu.

TACK för att du ens orka skriva något gulligt om Victor.Blir så glad!Önskar jag kunde göra något för dig!ALLA STYRKEKRAMAR I VÄRLDEN TILL FINA DIG

Tittar in här ibland, tycker du skriver bra. Bebistiden är verkligen inte en massa fluffiga moln såsom en del beskriver det. Min son hade kolik i tre månader, det började redan när han var två veckor gammal. Det var på våren. Vi hade planerat det ena och det andra. Långa promenader. Utflykter. Istället stängde vi in oss i lägenheten där vår lilla son skrek av smärta flera timmar om dagen. Jag trodde jag skulle hamna på mentalen och drömde mig bort till en öde ö där jag bestämt skulle bo för resten av mitt liv!!

När de tre månaderna var över kände jag mig 10 år äldre och aldrig kommer jag att glömma hur det kändes. Nya bättre tider kommer, som alltid, men att man glömmer... det gör man inte.



Jag är nu gravid igen och oroar mig för om det ska bli likadant. Nu har vi fått in bra rutiner med våran son, som är 1,5 år, allt känns bra. Han är en solstråle som förgyller våra liv. Det ÄR jobbigt i början men det blir bättre. Ensamtid är viktigt så när du har chansen, var för dig själv och- andas!!

Hej vännen!

kan inte heller säga att bebis tiden är något på rosa moln jämt, de är en omställning för en själv och för den lille. men förstår dig när man bara vill åka iväg nån stanns för att komma bort för stunden slippa de skikande mm. känner som dig och förstår dig. man får göra de bästa och du är en duktig mamma för ingen kan vara duktigare mamma till sitt egna barn mer än du vännen, du kommer få höra de längre fram. Cornelia säger ibland mamma du är söt/gullig och smeker en på kinden eller så säger hon älskar dig. skönt att du kommer iväg och tränar för den tiden är guld värld.



du är den bästa mamman för din dotter.



kram sköt om dig



Ps: tack för peppningen igår betydde mkt

åh, du är så himla strong teddy! Ovanför molnen skiner alltid solen - du kommer igen. Brukar prata om dig i de allra mest positiva ordalag med min kille, hur man faktiskt kan se på föräldraskap. Sådan inspo!

Jag håller med dig. Alla säger att det är så underbart när dom är små. Det är visserligen underbart också men det är väldigt krävande. Min son som blir 2 månader den 15:e har inte haft problem att slappna av om jag inte går med honom i vagnen men så fort det står still så vaknar han men detta har blivit bättre. Hoppas att det blir bättre för dig också snart:) KRAM

I helgen säger dom att det ska komma snö (men hoppas dom har fel!) Vill också ha vår och få bort isgatorna...



Filmen var enligt mig kass men läste det som filmtips så se den du och berätta vad du tyckte ;) Smaken är olika!



Ha en bra dag med din söta dotter :)

Kram