-Det där med sömn-

....det är tufft att inte kunna sova alls. Min sömn vacklar och jag med den.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på när mina sömnsvårigheter började men när jag tänker efter så tror jag att de föddes då Anelia kom till världen. Att vara småbarnförälder är aldrig lätt. Därefter följde ett år som förlossningsbarnmorska då jag fick arbeta i 3 skift, dag, kväll och natt. Och nu arbetar jag nätter och har ett barn som vaknar nästintill varje natt :(

 

Anelia har ju sina faser och är ofta törstig på nätterna. Hon somnar om med det samma men jag ligger och är vaken tills det är dags för oss att kliva upp. Hon tar dagen med en storm precis som en liten pigg krabat ska göra medan hennes mamma hasar sig fram och funderar på vilken veckodag vi är inne i.

Igår fick Pär köra mig till jobbet och hämta mig därefter. Jag börjar bli rädd för att köra dit när blicken är dimmig av trötthet. Jag förstår varför sömnbrist användes som tortyrmetod en gång i tiden. Fy 17 alltså...

 

 

När blir sömnen bra?

...det här är så tröttsamt att jag går under snart...

 

Känner igen mig, jag går omkring på dagarna som en zombie, vår lilla Teddy sover nästan hela nätter oftast, men det är Tindra som håller mig vaken. Hon kommer över till vår säng varje natt nu. Vete sjutton vad det är, en period, hennes medicin eller vad det är? Men sen så ligger hon där och viftar med sina armar å ben å vissa nätter håller jag på att bli tokig.
Eftermiddagarna är sen värst, för då e hon trött å inte ska sova å ja e trött, ingen bra combo!
Har också funderat när det blir lättare?!?

Vad jobbigt, jag har också fått problem med sömnen. Har en dotter som är 4 och har nog aldrig sovit en hel natt sedan hon föddes, nu läser jag också till barnmorska och drömmer om allt möjligt på nätterna, stressen alltså. Är det bb du jobbar med nu?

Jag hade samma besvär och bad faktiskt om hjälp. Ett paket Imovane senare har jag fått min sömn och mitt liv tillbaka. Kramar till er finingar