mhhh me & hun har det hur bra som helst.
Älskar denna stund. När vi är bara han och jag. Jag och han.
Tiden stannar helt och hållet.
Det är som ett vakum här hemma. Som om det inte fanns någon luft - men jag kan fortfarande andas. Fortfarande tänka. Fortfarande fannas. Jag är levande. Levande mer än någonsin.
Ingen klump i magen.
Inga kalla händer eller fötter.
Jag mår så bra. Kan inte beskriva.
Det går inte att beskriva.
Känslan av Död är just nu far away.
Känslan av ensamhet är också far away.
Kan det inte alltid vara så???
Ps: btw - det där är mini smarties som han dragit med sig från jobbet:) - goda var de iaf. ds.