Dåtiden & Framtiden. Tankar om de blivande små ...
Publicerat den: 2008-01-05 [20:29:10]
Har precis suttit och läs en del bloggar som handlar om bäbisar och gravida kvinnor. Jag älskar sådant! Jag tycker att gravid kvinnor och små bäbisar är det finaste som vi har på denna jord. Men jag undrar hur det blir?
Hur blir det när man väntar en liten? Hur blir livet? Är jag låst for a whole lifetime? Jag vill inte just nu...
Först ska jag gå där under 9 månader. Sedan ska jag amma den lilla. Sedan ta ta hand om den under minst 18 år. Och vi ska inte prata om oron jag kommer att känna livet ut. Oron finns ju redan här.
Tänk om. Tänk om något händer?.....
Jag sitter och förundras på hur mycket man ska tänka på innan.
Föräldrarkurser. All fakta. barnmorsketräff. BB - väskan som ska packas med allt och inget... Fakta man ska prata igenom med mannen som ställt till det :) Amningsbh och amningskupor (?!)
Folk gipsar tom sina stora och otympliga magar - för att hänga över sängen.Men det kan jag säga redan nu att jag aldrig kommer att ha. Min mage är MIN. Och inte något som kommer att hänga där över min och sambos huvuden varje jäkla natt. I VÅRAT sovrum kommer vi att ha barnfritt efter spädbarnsåldern. Det håller jag stenhårt på!!!
Idag läste jag om småbarnslivet i aftonbladet.
De hade skrivit: Småbarn=Olycklig! = Visst är det den jobbigaste perioden av livet men varför ska man vara olycklig? Det gäller ju att dela på jobbet hemma, sätta tydliga gränser,vara på sama våglängd och prata ihop sig ordentligt med sambon. Så varför ska man vara olycklig?!!!
Hur som. Jag svamlar om allt som kommer att hända.
Jag kommer aldrig att vara så opåverkad som jag är nu.
Det kommer alltid vara någon annan att tänka på. Vilket självklart kommer att vara underbart - men ABSOLUT inget jag vill nu.
Nu vill jag leva opåverkad. Jag vill ha det städat och fint. Jag vill uppleva mycket mer - då det bara är jag och älsklingen. Jag vill ha min kropp oberörd av bäbisar och fostervatten. Av onödig mat och celluliter. Jag vill kunna träna, festa och leva livet efter mig och min sambo just nu.
Jag vill fortfarande studsa omkring här hemma, ute, vartsom. Jag vill kunna komma och gå som jag vill. Försvinna in vindimman lite då och då. Träna och jobba precis så mycket som jag själv behagar.
Men det är något jag värderar för tillfället. Alla är vi olika.
Vi ska gifta oss till sommaren. Jag ska plugga sen. Min utbildning är och kommer alltid att komma före ett barn.
Jag måste ha den. Jag vill vara oberoende av kassa chefer. Dåliga löner. Jag vill vara oberoende av pengar. Inte behöva oroa mig för jobb. Visst kommer vi inte ha pengar i överflöde. Men lönen och föräldrarpeningen kommer att vara mycket bättre. Och det är något jag värderar högst just nu. Kanske själviskt men det är sanningen.
Jag vill inte dadda och planera bara för att andra gör det. Det kommer i våran takt. Och när det väl kommer så blir det säkert fantastiskt. Det kommer att vara en blandning av mig och min älskade. Det kommer att vara efterlängtat.
Jag kommer säkert också att pladdra på. Längta och handla onödigt allt och inget. Göra tokiga saker och packa BB - väskan 2 månader innan.
Men jag nöjer mig med att prata om andras barn.
Jag ser med glädje fram emot min fasters och våra två vänners små knoddar :) Verkligen.
Ni kommer att bli fantastiska mammor.
Precis som jag kommer att bli.
some day
bra inställning gumman, det kommer när ni är redo förstås! och jag tror med du kommer bli en supermamma när den dagen kommer!!
själv är jag ju ganska sugen nu, men samtidigt är jag med rädd för hur det blir... hur kommer jag känna, är jag redo? är man nånsin redo?
den som säger att livet är lätt skulle jag gärna ha som mentor =)
kramar
Känner precis som du,asså visst vill man ha barn men att komma dit man vill nå i karriären värderar jag högt somi dag tex när min nya chef ringde å berätta vad jag skulle bli på jobbet,asså jag hoppade upp å ner av lycka BILDLIGT talat *s* hade jag vart gravid hade det sett galet ut.Men jag blev överlycklig och fram tills det att jag är frisk vore det fel att skaffa barn,främst för barnets bästa...Men den dag då det händer,vilket man aldrig ska ta för givet då välkomnar jag det lilla miraklet,mer än något annat.
S: Åh vad gulligt:D Tack så mycket :D
JA! Det är inte lätt det med elden du:))
Fniss ..ja barn är kula:))
Att vara gravid är det bästa som hänt mej.Det är en lycka som övergår allt förstånd.Att sedanvara emd om en förlossning (i mitt fall två) är så häftigt att det finns inge ord.visst det gör ont..att det gör men det glömmer man i samma sekund som det lilla knytet ligger på ens mage..Att första gången se in i sitt barns ögon och se en blandning av den du älskar och dej själv..jadu..Inte mycket går upp mot det!
Önskar er lycka till i ert framtida barnatänkande:))
KRAM!
Nu förstår jag inte... du sa ju "vår son" i ett tidigare inlägg? Har du barn eller har du inte barn?
Sofia: Våran son för tillfället är en långhårig chihuahua. Han får ha den titeln för tillfället:)
Haha, I see :-)
