Godkväll mina vänner.
Ikväll var det tänkt att jag skulle haft praktik - sista natten där men jag är hemma.
Efter sömnen på morgonen kändes det som att jag inte kom någonvart. Huvudet värkte som vanligt på höger sida, ögat hade dimmsyn och jag var sur och tvär. Ingenting hjälpte. Inget kaffe och inga pussar.  Jag var en jävla surkärring. En pisskärring var jag. Är jag. Det känns fortfarande men mindre.
Det har varit mycket senaste året och alldeles för många måsten i min värld. Och tom. i en " normal " människas värld.
Mycket med jobb, skola, tentor, framgång, giftermål, matsmulor, träning, vänner, huvud och tankar som går åt höger och jag åt vänster.
Idag behövdes STOPP knappet på riktigt.
Der blev STOPP och jag bryr mig faktiskt inte om vad de tycker och tror där borta på praktiken. De vet ingenting.
Jag har aldrig sjukskriviti mig och gör det så sällan. Tom efter svaret på SU i april ville jag inte vara hemma. Hade skuldkänslor om hur det skulle gå på jobbet.... Dumt, dumt...
Så idag var det verkligen nödvändigt. På riktigt. Det behövs ett andrum.
Och utbildningen är tuff. I know. Men jag måste också tänka lite på mig själv i detta fallet.
Och här handlar det inte om stress utan om en "klump" som ska hållas i styr. Och i styr är skiten INTE om jag springer över gränsen...

.
.
.

Här hemma har vi tittat på filmen: The Happening som faktiskt var en otroligt spännande film. Jag kan varmt rek. om man tycker om The shining, White noise osv.


Härligt med riktigt helg faktiskt.
Jag är hemma och hemma är mitt tempel.
Jag är med min make och med Nemo.
Jag trivs.
Jag älskar, älskar, älskar ögonblicken med de som finns här och nu.



Oppsa, en riktigt nyårsdans med pappsen min. Min far och jag har speciell kontakt. Här dansar vi in det nya året 2009. Pärlorna åt ett håll och ögonen åt ett annat. Som vanligt. Ser fram emot att sitta på ett sliten, liten och mysig taverna. Dricka 7 kronors vin, äta god fisk och spana in havets vågor.Love you.