Min älskade man hade åkt på sin näst sista resa med kursen och skulle vara i Borås under fyra dagar. Trist att vara hemma ensam tyckte jag men dagarna flög iväg så fort att det inte gjorde så mycket. På tisdagen den 13 april hade jag en sen tur på Droppen Frölunda och skulle börja jobba strax innan kl:11:00, därför hade jag även tänkt träna någon timme innan också. Träningskläderna var på när jag fick för mig att kissa på den där stickan som snart skulle överraska mig med två streck istället för ett.


Någon månad innan inhandlades några graviditetsstickor och ägglossningsstickor på nätet, bara för att... Och jag förstår inte än idag varför jag var så hemskt tvungen att testa mig denna tidiga tisdagsmorgon. Mensen var inte sen. Jag hade inga graviditetssymtom. Jag var helt enkelt uttråkad och tänkte helt enkelt att jag hade för många stickor hemma so why not liksom :) Så jag pinkade på...



... och doppade den där stickan i plastmuggen ...




Vätskan färgade stickan först med ett streck. Ahhh - då så - här har nog inga barn flyttat i min livmoder än. Men ett streck blev snart till två streck. Ett tydligt och ett lite svagare... Strecken var två och inte en. Jag var tvungen att ställa mig vid fönstret för att se lite tydligare. Hjärtat tickade på. Och doppade ännu en sådan där pissesticka i plastkoppen. Samma resultat.

Total CHOCK!!!



Av med träningsbrallorna.
På med kläder.
Iväg till apoteket som öppnade när jag precis hade hunnit fram.
Köpte två digitala tester.
GRAVID. 
GRAVID.
Jag var banne mig GRAVID.



Hahahaha skrattade jag som en hysterisk idiot.
Tårarna sprutade samtidigt som jag växlade mellan mina hysteriska skrattanfall.
Vad fan gör man nu då?
Ringe min goda vän Lizzan och skrek fram något om detta ovanliga tillstånd.


suddigt.
suddigt.
Lyckan blandades med overkliga känslor.
...men jag skulle ju till Trollhättan och pimpla vin på lördag...


Hur berättar jag för Pär? Jag kan inte vänta fram tills torsdag då han äntligen skulle komma hem till mig. Jag skriver ett MMS: Grattis daddy till åt oss båda. Och så ett bildbevis på det. Han ringer inte upp med det samma och jag darrar som ett löv.

3 min efter MMS´et ringer jag jag själv upp honom. Han är fortfarande ovetandes om MMS´et. Vi lägger på utan att jag berättar någonting -  så att han kan få titta ifred på det jag nyss skickat iväg. Därefter ringer han snabbt tillbaka. " Är det sant?"


Jo men visst var det sant!!!
De nedkissade stickorna sa ju så.


Jag ringde mamma och sa att hon snabbt som bara den måste komma till mig. "Jag behöver plåster för mina skavsår på fötterna " - fick jag fram. Hon kom. Jag räckte över den digitala testet. Mamma hade inga läsglasögon med sig men frågade mig direkt - "Är du gravid?"



Ord byttes mot kramar.


Senare på kvällen efter en god middag hemma hos mamma och pappa, bad jag far hämta sina läsglasögon och räckte över samma digitala test även till honom. Lycka!!!




Sedan den dagen har livet förändrat sig på alla sätt och vis. Till det bättre.
Det är absolut inte endast rosaskimrande känslor jämnt och ständigt. Jag har under hela mitt liv varit ensambarn och haft mig själv att tänka mig. Ingen annan att dela mig själv med. Van vid att alltid komma och gå som jag vill. Pimpla vin. Äta ostar. Festa. Åka på resor. Banta. Äta fet mat. Åka karuseller. Och nu...
Nu helt plötsligt så skulle jag inte få göra så mer.
Iaf. inte på ett tag.


Och om jag ska vara ärlig så sörjde jag mitt gamla liv ordentligt. Ett liv som jag levt i 26 långa år och där jag varit nummer ett. Nu skulle det aldrig mer bli det samma. Klart som bara det att jag sörjde.


Nu kunde jag inte pimpla rosé på ett bra tag. Eller bolma vattenpipa.


Jag tillhörde den där skaran av människor som har ett stort kryss över sig på skylten vid ingången av karusellerna på Liseberg. Nu var det tekopparna och ponnysarna som gällde... Lika bra att lyda och käka sockervadd istället och bli rund och go.


Tack och lov är en graviditet förhoppningsvis 9 månader lång och tid finns till att vänja sig.
Idag räknar jag ner veckorna istället och längtar som en tok efter den lilla krabaten som för ett jäkla liv inne i magen när jag spelar Stromaes -  " Alors on danse" :) hahaha - Mamma ska spela den för dig, så länge och  så ofta du vill, bara du vill finnas hos oss älskade lilla skatt.



Vi längtar.
Vi väntar.
Vi älskar dig mest av allt i denna värld!!!