Hemma hos världens tappraste mammor.

Igår såg jag den i butiken - den nya Mama tidningen hade kommit. Så glansig och fin och det kändes verkligen lyxigt att dra mina fingrar över den. När jag öppnade tidningen fastnade jag för en mycket intressant artikel som heter: Hemma hos världens tappraste mammor. Ni måste verkligen läsa den.

Kort och gott handlade artikeln om mödrahälsovården och barnets första år i livet i Nepal. Där ett team för Unicef hade rest för att se hur kvinnor "på andra sidan" klotet har det när det kommer till graviditet, förlossning och första året i barnets liv.

Här hemma i Sverige och i andra välfärdsländer har vi det gott.
Så fort vi plussar på stickan har vi fri tillgång till MCV med utbildad personal.
Vi erbjuds föräldrarutbildningar.
Vattengympa finns tillänglig för oss havande.
Tidningarna fylls sida upp och sida ner av "goda" råd.
Vi steriliserar tom ungarnas nappar var och varannan dag.
Sedan att ungen får för sig att slicka rent rulltrappan i Nordstan räknas inte :)

När vi ska föda är sjukhuset fullt av underbar (för det mesta) och KOMPETENT personal.
Vi kan nästintill "skräddarsy" våran egen förlossning med önskemål genom förlossningsbrev och god kommunikation.
I våran värld är en normal förlossning att få upp sin lilla skatt på bröstet och att världen stannar upp.
Så är det även i min värld.


Skatten följs därefter upp på BVC. De vägs och mäts.
Det pratas om mammas och pappas ansvar i hushållet.
Det pratas om mammas och pappas samliv.
Amningen kontrolleras.
Det är smakportioner och mosade bananer.
Det ska allt vara rulltiga, små fluffiga godingar. En mammas dröm helt enkelt.
Så är det även i min värld.



De flesta kvinnor i Nepal följer svärmors order. Hennes ord är heliga.
En kvinna ska helst föda ensam. I en lerhydda på alla fyra.
Smärtlindring finns inte.
Mannens peppande ord finns inte.
Inte heller barnmorskans varma, varsamma hand.
Här talar vi om kulturella traditioner.
Jag frågar mig själv: Finns det förlossningsdepression i en kvinnas värld - där långt borta. Där på "andra sidan världen"?


Blödningar, infektioner, sjukdomar och att dö på förlossningsbritsen är en vardag i många länder.
Varje dag dör över 1000 kvinnor pga komplikationer under sin förlossning.
En skrämande siffra.

Barnen tvingas leva utan sina föräldrar.
I deras värld finns inte smakportioner och skivade bananer.
De tvingas dricka smutsigt vatten medans vi kan bada i vårat dricksvatten.
Många väger under 4 kg vid en ålder av 1. Fyra kilo väger de flesta NYFÖDDA i vårat land...
Unga kvinnor i så låg ålder som 13-14 tvingas ge upp sin skolgång för att ta hand om sina små syskon.

Jag personligen skäms en massa när jag läser.
När jag bläddrar vidare i tidningen talas det om smörja-magen-oljor för 300 lappen.
Det talas om julklappar i mängder och ekologiska kläder.
Det talas om delad ansvar och jag vet inte vad.
Artikeln är delvis skriven för att få upp våran ögon för vad som händer utanför våran rosa bubbla, men jag tror även att den finns för att vi ska skämmas. Vi är så bortskämda.

Och jag skäms.
Tro mig.
Jag skäms.

Men jag är samtidigt stolt.
Stolt över att vara barnmorska och stolt över alla fantastiska kvinnor som kämpar så för sina barn.
Tänk att vi tom offrar oss själva för någon vi aldrig har mött.
Kvinnor är fantastiska.

Som ett avslut vill jag säga att det alltid kommer att finnas rikedom och fattigdom.
Det kommer alltid finnas de som har det bättre och de som har det sämre. Ingen snack om saken.
Vi kommer att fortsätta leva på precis som vi gör och som vi har gjort.
Även jag. Nu när jag stänger tidningen.
Jag kommer fundera på denna artikel ganska mycket idag.
Nästa vecka så här dags är den inte lika klar i mina tankar längre.
Det är så vi är skapta.
Men det är bra att vara medveten om hur bra vi har det här hemma i våra bunkrar till lyor.
Att världen utanför faktiskt också existerar.
På riktigt.

Min tur att säga: ett av dina bästa inlägg Teddy! Verkligen! Men jag ber dig att inte skämmas, som du skriver i slutet - var tacksam istället. Det är bra att vakna upp av en sån artikel, men försök se det goda - att skämmas hjälper inte dessa mammor.



Däremot kan jag se vissa mammor här i sthlm som jag nog tycker bör skämmas liiiite. Fan vilket daltande och bortklemande det är. -skakar på huvudet-

Det är kanske främst till dessa mammor som denna artikeln är riktad till?



Visst är mammorna bra! Hjälper en att köpa juldekorationer och färgar ens hår. Mysigt. En dag kommer du och A kanske att göra detta?



Hälften av spenarna försvinner, så vi ska fråga hur det kan gå sen, förhoppningsvis kan hon få valpar. Kanske med Nemo? då skulle de se ut såhär, haha:

http://www.youtube.com/watch?v=I2a5DbCmB50

(sjuuukt söta alltså) :D

Jag önskar verkligen jag hade haft en barnmorska som dig när jag födde min tös! En som brinner för sitt yrke och för sin patients välmående. Istället för den ragata jag hade som fällde pikande kommentarer som:

Jag påpekar att jag är jättejättetrött och att jag inte orkar krysta. Hon pustar då och säger: "Men du. Jag är också trött, klockan är mycket."

Eller: "Sluta skrik Sofia, du ska ju bli mamma. Hur hade du tänkt klara det om du inte klarar det här??" Bara några av dom saker hon sa till mig.



Du verkar så varm och go. Fler barnmorskor som dig! =)

Mkt bra artikel och bra av dig att skriva om den! vanligaste dödsorsaken i världen bland kvinnor är ju barnafödandet. Helt sjukt är det! :( Och vi ska inte skämmas. Det är inte vårat fel att vi har det bra och andra sämre. Orättvist är det. Och fel.



Önskar också att jag fått ha dig som bm på min förlossning. Jag hade några bra och några riktigt dåliga. Hann med många olika då jag var där inne ett dygn med regelbundna värkar innan O valde att komma ut... (och då hade jag också spenderat ett dygn hemma med värkar innan vi valde att åka in)...



Måste kännas spännande för dig att få uppleva "andra sidan" nu snart! :) att inte vara bm utan den födande... kan stärka dig i yrket också ju... Hoppas allt ska gå bra när det är dags!

Artikeln är väl skriven för att uppmärksamma folk på hur andra kvinnor i världen har det. Jag tycker inte att det största problemet är inte att föräldrar skämmer bort sina barn. Det är alla föräldrar som inte borde vara föräldrar. De som inte uppskattar livets gåva och tar vara på det. Som inte tar hand om de barn de satt till livet. Sen tycker jag inte att det är bra att skämma bort sina barn för den delen, men hellre det än det motsatta faktiskt.

Tack snälla du för krya-på-dig hälsningen!! :)



kräksjukan är ingen höjdare alls.. Oliver spyr ju fortfarande, stackars stackars liten!! :( och det är svårt att få i honom nått. Ger vätskeersättning iaf och vatten dricker han lite då o då... lite mat har gått ner men det mesta kommer upp igen. 4 dagar har han varit dålig nu och sover dåligt på nätterna också.



Min sambo åkte ju på det med men bara en dag. Själv är jag fortfarande helt slö, har ont i nacken och magen fortf. Spydde gjorde jag en natt hela jäkla natten... och febern var ända uppe i 41 grader. Heeeelt sinnessjukt!! :(



Hoppas ni har en skön fredagskväll och en fin helg nu fram er!



Kramar i massor!!

Hej!



Vi är fyra tjejer som har skapat en hemsida där vi säljer Converse All Star för endast 399:- och det är fraktfritt fram till den 24e december! Gå gärna in och kolla om det är någon sko som faller dig i smaken!

http://mirando.se :)

Det är sanslöst att det ska behöva vara så. Ändå är det ingen som gör något åt detta. Hu. Kram på dig

Jättebra inlägg!!



Jag förstår vad du menar när du säger

att du "skäms"... Får ofta den känslan

när jag umgås med mina vänner i Thailand..

Och visst de är inte de fattigaste av de fattigaste.. Men de har tex. inte ett eget

hem som vi eller ett sparkonto.. De tjänar

kanske 1500-2000 i månaden. Men de har drömmar

om hem, studier, karriärer, resor etc. precis som vi.. Deras barn bor hos deras föräldrar som de skickar sina löner till varje månad och träffar

dem kanske 3-4 gånger per år! Så nog har vi mycket

att vara tacksamma för här!



Kram på dig!;)

Jag tror att iaf i Thailand där det är typ sed att

aldrig visa om man ens brusar upp eller blir upprörd osv. är vanligt att man håller allt

inom sig. De får lära sig det tidigt i barndomen

säger min vän. Det är så man gör där, håller minen

& jobbar på! Depressioner finns typ inte,

det är nog näst intill tabu.. Har dock sett

när några som säkert hållt jobbiga grejer inom

sig för länge kokat över & druckit sig dygnraka

& sen typ gjort sig ovän med allt & alla på

nån timme..:/



Hemskt var när en mamma som mist sin baby blev

deprimerad.. då sa de andra i "byn" att hon blivit

galen! Tyckte så synd om denna kvinna!



kram på dig!